Fyrmastade barkskeppet Jordanhill. Akvarell.
NEPTUNS VAGN är ett fyrmastat barkskepp i stål som sjösätts 1896 i New York. Skepparen är den fruktade kapten Pendleton som är ökänd för att han bokstavligt talat slår ihjäl de besättningsmän som inte gör som han säger. Den rådande synen i samhället ger inte heller besättningen någon rättvisa, utan kapten går fri. Den gryende fackföreningsrörelsen stöter på patrull och misshandlas av rederiernas män.
Vi får följa Harwar som är den ende frivillige besättningsman som mönstrar på Vagnen. Resten bjuds på gratis sprit och tas ombord i medvetslöst skick. Vagnen lägger ut och de vaknar ute till havs. Lönen är en dollar om dagen. Från lönen avgår femton dollar som bemanningsföretaget ska ha för att de ordnar besättningen till skeppet.
Till kaptens förtretlighet tvingas de frakta kol på sin jungfruresa runt Hornet till Los Angeles.
Just passagen runt Hornet utgör halva romanen. Det är mycket spännande att följa besättningens bestyr ombord. Stormar sliter seglen i stycken. Innan radarns intåg fick man segla på känsla. När luften blir kyligare och ljudet ihåligt får man se upp för isberg. Är det natt gör man säkrast i att beslå seglen.
Visste du att i juli 1949 rundade det sista seglande handelsfartyget i kommersiell drift hornet. Samma år debuterade det första atomdrivna fartyget. Segelsjöfartens historia är inte längre från oss.
Segelfartyget var för övrigt PAMIR som ägdes av Gustaf Eriksson på Åland. Hans besättningsmän utgjordes av unga pojkar som betalade för sin resa, för att på så vis få praktik så att de kunde söka in på sjöbefälsskolorna.
Hans skutor var billiga i drift. De seglade bland annat vete från Australien och upp till Europa. Eftersom vetet ska ligga några månader innan det kan gå till kvarn, utgjorde segelfartygen flytande vetemagasin. Den årliga resan upp, tog ungefär hundra dagar. Resan gick på så vis direkt från skörd till kvarn.
Jag kommer att tänka på ett citat jag hörde från Carl Anton Aspgren, en sjökapten av den gamla sorten från min hembygd Figeholm. De nyblivna kaptenerna, sönerna Allan och Ivar, kom hem och berättade om hur stora fartyg de förde befälet i.
Kom inte dragande med en massa skryt förrän ni har seglat en fullriggare med råsegel in till kaj!”, lär den gamle ha sagt förnärmad av ren och klassisk yrkesstolthet!
Litteratur som artikeln inspirerats av är:
Sterling Hayden ”Jungfruresan” (1976)
6 kommentarer:
Intressant. Sånt skulle jag gärna läsa. Jag köpte Per-Anders Fogelströms svit om Vävarnas barn som jag redan läste på 70/80-talet, men tänkte mig att friska upp minnet lite. Nu tycker jag att språket inte alls är såsom jag kom ihåg det .., men jag ska försöka ta mig igenom ändå.
Jämsides läser jag Annika Bryns deckare, som verkar BRA.
Hej Tomas
Som gammal sjöman i kan jag inte låta bli att tipsa om en annan bok.
Det är "Två år förom masten" av R.H. Dana J:R. Läs den, det är dels en utomordentlig skildring av livet ombord på segelfartygens tid, dels en fantastiskt skildring av arbetslivet från första halvan av 1800-talet.
Dana skriver om en resa från Boston via Hornet till Kalifornien.
Jag är övertygad om att du kommer att uppskatta boken.
Själv seglade jag i Wallenius och Svenska Orientlinjen som jungman. Det var kul att styra uppför S:t Lawrencefloden och i Wellandkanalen förbi Niagarafallen.
Fst vi hade nog lättare jobb än ombord i segelfartyg.
Lasse
Elisabet: Tack för tipset. Jag vill minnas att jag läst Fogelströms Vävarnas barn. Jag har en förkärlek för svensk 1800- och 1900-tals-litteratur.
Lasse: Har inte hört talas om Två år förom masten, men den låter lockande. Jag har rötter i en sjöfartsbygd och är fortfarande engagerad i ett sjöfartsmuseum där.
Såg du Maj Wechselmanns film av varvsepoken?
"den låter lockande."
Försök få tag i den, du kommer att gilla den.
"Såg du Maj Wechselmanns film av varvsepoken?"
Tvärr inte, missade även reprisen. Fast jag kollade nä rreprisen var. Skyller på altzeimer, eller hur det stavas...
Hej Tomas, det var kul att läsa vad min farfar Carl Anton Aspgren sade till sina söner Allan och Ivar (min far) när de kom hem och berättade om sina fartyg. Det citatet skall jag ta med mig!
Anette Aspgren-Oscarsson
Hej Anette, tack för kommentar. Det där citatet har cirkulerat i Figeholm.
Skicka en kommentar