Utpekad i första klass - så gick brottskarriären

När han började skolan gick det helt fel. Han var ordblind, men det förstod aldrig lärarna, utan redan i första klass blev han placerad i OBS-klass.

Det handlar om Eugen. Han är 63 år idag och har suttit 25 år på anstalt – varav 8 år på isolering. Nu har han varit drogfri i över sex år. Är gift och ägnar all sin tid åt sin båt.

Lördag är dokumentärtid i radion. En del dokumentärer är bättre än andra och idag handlade det om Eugen och det var mycket gripande.

När Eugen växte upp hade familjen tre lägenheter. Hans pappa var alkoholist och portvakt. Föräldrarna hade en lägenhet. Eugen och hans syskon hade en lägenhet. Dessutom hade farföräldrarna en lägenhet.

Han berättar om hur pappan var tyst när han var nykter. Men skrek och slogs när han hade druckit.

OBS-klassen innebar att han tidigt kom i kontakt med alkohol, sniffning, småstölder och bråk. Efter att ha försökt tända på en barack blev det ungdomsvårdsskola.

Mamman var den enda som förstod honom och tog hand om honom. Hon kom och hämtade honom så att han fick komma hem vid varje jul. Första gången skulle ungdomarna dock få åka hem på egen hand. Men redan vid stationen var de fulla och hamnade i bråk och han fick tillbringa den julen i fyllecell och fick aldrig komma hem.

När han var sjutton skulle han och en kompis stjäla en bil. De var påtända och när de körde igenom en polisspärr klämdes en polisman ihjäl mellan två polisbilar. Han häktades och efter undersökning bedömdes han vara psykiskt störd och placerades på sluten vård.

– Där fanns det människor som var lobotomerade, berättar Eugen. De ställdes ut på morgonen och sedan stod de på samma ställe och trampade tills personalen kom och hämtade dem efter tre, fyra timmar. De var konstiga. De trodde att de stod och spelade munspel…

Tjugo år gammal blev han frigiven och steriliserad. Steriliseringen var villkoret för att han skulle släppas.
– En så ond människa blir ingen bra förälder och dessa gener ska inte riskera att spridas vidare, som doktorn uttryckte saken då i mitten av 1960-talet. Sedan började hans vandring mellan frihet, narkotika, brott och anstalt. Han har suttit på många olika anstalter under 60-talet, 70-talet, 80-talet och 90-talet.

Så var det något som hände. Han fick chans att delta i ett tolvpunktsprogram för avvänjning. Han är fri sedan sex år och ägnar mycket av sin tid åt båten och fungerar lite som en hustomte bland båtarna och båtägarna i området. Sedan arton år är han gift och tillsammans med frun ägnar han mycket tid åt kyrkan. Han brukar sköta köket och laga mat och diska.

Det här var ett underbart porträtt av en människa. Det är också ett sorgligt exempel på hur fel det kan gå när samhället inte försöker förstå en människa. Via mitt nuvarande arbete har jag träffat minst två unga män med liknande erfarenheter. De har pekats ut på ett tidigt stadium. Men de har inte fått hjälp att kliva av den felaktiga vägen. De fostras till monster som måste spärras in.

Missa inte reprisen av ”Min vän Eugen” P1 av Helen Ardelius.
Lördag 3 december kl 20.03
Måndag 12 december kl 00.05

Sveriges Radio - Dokumentärredaktionen