Läsförmågan är en klassfråga

Intensivträning under korta perioder är bättre än någon timme i veckan hos en "hjälpfröken", det menar Ulrika Wolff vid Göteborgs universitet, enligt en artikel i Lärarnas Tidning.

Var fjärde nioåring har läs- och skrivsvårigheter. Knappt tre fjärdedelar av svenska nioåringar är medelgoda eller goda läsare och sju procent är elever med dyslexi.

11 procent av eleverna är svaga läsare. För dessa beror det inte på dyslexi utan exempelvis brist på böcker i hemmet, lågutbildade föräldrar eller annat modersmål än svenska i hemmet.

Wolffs forskning baseras på den svenska delen av IEA:s tester av elevers läsfärdighet från 1991 och 2002 som totalt omfattade nio tusen elever.

Hon menar att någon timmes extra lästräning i veckan, som är vanligt idag, inte fungerar. Mer effektivt är korta intensiva insatser. Då får barnen snabbt upp läsförmågan och läshastigheten och en stor andel av dessa elever behöver sedan inte mer specialundervisning.

Ulrika Wolffs forskning visar:

42,8 procent. Skickliga läsare. Högutbildade föräldrar med god ekonomi. Många böcker i hemmet.

20,7 procent. Medelgoda läsare. Samma socioekonomiska bakgrund som första gruppen, men färre böcker i hemmet.

8,6 procent. Medelgoda läsare. Svårt att läsa tabeller och diagram. Majoriteten flickor. Lågutbildade föräldrar.

6 procent. Medelgoda läsare, men kognitivt svaga. Svenska som andraspråk. Lågutbildade föräldrar med låg inkomst. Få böcker hemma.

5,6 procent. Svaga läsare. Omotiverade. Lågutbildade föräldrar med låg inkomst. Få böcker hemma. Svenskspråkiga hem.

4,5 procent, samma som ovan, men sällan svenskspråkiga hem.

4,7 procent. Svårt läsa sammanhängande text. Dåligt ordförråd. Duktiga på tabeller och matteliknande problem. Lågutbildade föräldrar med låg inkomst. Få böcker hemma. Sällan svenskspråkiga hem.

7,2 procent. Typisk dyslexi. Läser långsamt, litet ordförråd, löser uppgifter långsamt. Däremot bättre än genomsnittet på tabeller. Lågutbildade föräldrar, men i övrigt bra socioekonomiska förhållanden.