
Systemet med budgetstyrd kommunal verksamhet leder tankarna till hur barnen auktionerades ut till lägstbjudande förr i tiden.
Harry Martinsson var sex år när hans pappa avled i lungtuberkulos. Året efter flydde hans mamma till USA. Kvar blev Harry som auktionerades ut till lägstbjudande. Den som begärde minst pengar av socknen fick vårdnaden.
Det här förfaringssättet blev allt vanligare från 1600-talet och fram till dess då underhållsstöd blev standardiserat och familjehem lag. Barnen kom att bli en billig arbetskraft ute på landsbygden. De barn som var friska och starka auktionerades ut till de lägsta priserna eftersom de kunde arbeta och försörja sig själva. De sjuka och svaga barnen var svårast att bli av med. De kunde bli dyra för sockenkassan.
Barnen mådde ofta väldigt dåligt när de växte upp under dessa förhållanden. De utnyttjades. Många barn dog. Det fanns änglamakerskor som tog hand om de minsta barnen och där var dödligheten extra stor, därav namnet.
Idag förfasar vi oss över att liknande system med barnarbete förekommer i bland annat asiatiska länder varifrån vi glatt köper billiga kläder och prylar.
*
Hur är det i vårt eget land idag? När budgettak styr verksamheten i kommunerna? Och när verksamheter läggs ut på anbud till lägstbjudande?
Vinstdrivande äldreboenden som vanvårdar våra äldre till döds. Privata skolor som maximerar vinsterna till ägarna och absolut inte tar emot några besvärliga elever. Bussar och tåg som kommer som de vill och gör sig av med oönskad personal.
Och kommunala verksamheter som nu ska spara pengar när finanskrisen minskar intäkterna. Betyder det att barnen och de äldres behov minskar när det är finanskris? Det är barnen och de äldre som efter politikernas godtycke får betala finanskrisen. Vem bestämmer hur förhållandena ska se ut i skolan och på äldreboenden? Skillnaden från forna tiders utauktionerade barn till fosterhem är hårfin!
Ex 1, Ex 2, Ex 3, Ex 4, Ex 5.
- - - - -
För övrigt så växer protesterna mot förändringar av skolorna i Mönsterås kommun. Tillkännagivandet. Tvivlaren. Upproret.
Hoppet nu står till att det är valår nästa år. Återstår att se om centermajoriteten i Mönsterås verkligen vågar genomföra det här när fem procent av kommuninvånarna skrivit på protestlistor.
Andra bloggar om: samhälle, politik, regeringen, mönsterås, centerpartiet, harry martinsson, budgettak, avregleringar, skolan, skolpolitik