Besök i Vånevik

Jag var på möte med Oskarshamns hembygdsråd på stenhuggarmuseet i Vånevik igår kväll. Törs knappt avslöja att det var mitt första besök på museet i Vånevik. Det finns tydligen två mil med strövstigar runt om i området där och utställningen kändes realistisk – jag fick känslan av att stenhuggarna tagit kväller men att arbetet fortsätter imorgon. Det lär bli återbesök!

Berättelsen om en skulptör

I Påskallavik ligger en naken kvinna invid landsvägen – en skulptur av Arvid Källström. Hela hans hem är numer museum och Rose, som syns på bilden, är en av de aktiva i föreningen som visar museet under sommaren. Här står hon med en liten modell av en fågelvinge som Källström först gjorde, innan han skulpterade den stora fågelvingen som han poserar vid på fotot i bakgrunden. Bilden tog jag 2007.

Lite naket från Källströmsgården

När jag ändå hade vägarna förbi så svängde jag av E22:an och körde in på gamla riksfyran förbi Påskallavik. Vid Källströmsgården blev det uppehåll och jag fluktade på några nakna flickor som oberörda visade upp sig i en trädgård.

Venus hamnade naturligtivs först i blickfånget. För året i ny skrud som bättre ska stämma överens med originalfärgen.


Den här stolta nakna kvinnan skrider fram i trädgården på Källströmsgårdens baksida. (Jag slarvade med namnen på skulpturerna. Kunniga läsare får gärna hjälpa mig med kompletteringen.)


Den här söta flickan satt och grubblade på sin stenstod framför konstnären Arvid Källströms atelje.


Ett kärlekspar, skapat i cement på 1950-talet, stod oblygt invid vägen där alla passerande kunde beskåda dem i all sin nakenhet. Mannen skyler valda delar med en handduk.

I bakgrunden står Blå Pojken som vid rätt vindar lär vissla ut mot Blå Jungfrun som ligger ute i Kalmarsund.

Du kan läsa mer om Arvid Källström och Källströmsgården på webben.
Mitt tidigare besök
Källströmsgården (hemsida)
Arvid Källström (Wikipedia)

- - - - -
Andra bloggar om: hembygd, kultur, bilder, påskallavik

Hembygdsrådet på Källströmsgården

Oskarshamns Hembygdsråd besökte Källströmsgården i Påskallavik under kvällen. Genom Hembygdsrådet har kulturnämnden delegerat bidragsfördelningen till hembygdsföreningar direkt till föreningarna själva. Det innebär att vi träffas en gång om året och berättar vad vi har på gång och vad vi behöver pengar till. Sedan delar vi i samförstånd på pengarna som avsatts. Jag representerar Hamnmagasinets Vänner i Figeholm.

Idag hade vi att fördela fyrtiotusen kronor. Det är inte mycket pengar i jämförelse med vad som går till idrottsföreningar som i många fall drivs i företagsliknande former.

Jag har skrivit om Hembygsrådet tidigare. Just utbytet mellan föreningar ger väldigt mycket. Det här arbetssättet är också ett sätt att fördela beslutanderätten till fler och därmed öka demokratin. Det är ett slags deltagande demokrati genom att föreningslivet själva gör upp om en del av skattepengarna.


En tanke med dessa föreningsträffar är också att vi ska få visa upp oss för varandra. I Påskallavik var det Rose Hasting från Källströmsgården som tog emot och berättade om Arvid Källström och om föremålen.

Jag har aldrig egentligen tänkt på Källström som en konstnär. Hans verk har varit för konstiga för mig. På Wikipedia finns också endast en påbörjad artikel om honom. Googlar man på hans namn så är det inte Oskarshamns kommun som berättar något om honom. Högt i rankingen ligger däremot Hultsfreds kommuns information om Arvid Källström.

Rose Hasting berättade att Arvid som barn skojat med en kompis och bytte plats på styret och sadeln på kompisens cykel. Det uppskattades inte. Långt senare blev dessutom kompisen drätselkammarens ordförande i Oskarshamn och kanske det bidrog till att kommunen aldrig beställde något verk av Arvid Källström...?

Vingen på bilden är en modell som var tänkt till en stort verk som Kalmar kommun beställde. Tyvärr tog man i ett senare skede tillbaka sin beställning, vilket Källström tog hårt. Verket skulle ha suttit vid Tullhamnen utanför Länsmuseet, där det idag i stället sitter ett segel, eller vad det ska likna, på en hög pelare. (Det kan skymtas på översta bilden här.) Vingen skulle symbolisera hur utvandrarna lämnade sitt land.


Men Arvid Källströms mest kända verk är nog ändå den nakna kvinnan som ligger utmed gamla riksväg 15. Rose berättade att det varje sommar kommer turister som följt bruna skyltarna om vacker kustväg och på så vis hamnar i Påskallavik. När de får se den nakna damen minns de hur de som barn passerade henne på väg till Öland. Strax innan Påskallavik sa mammorna till barnen och böja ner huvudet i knäna...

Konstverket sattes upp intill riksvägen redan på 1950-talet. Då gick all trafik genom det lilla kustsamhället och den nakna kvinnan väckte stor uppståndelse! Avslutningsvis kan jag bara rekommendera ett besök vid Källströmsgården. På föreningens hemsida berättas mer om aktuella utställningar och gården.

Andra bloggar om: oskarshamn, hembygdsrådet, hembygd, kultur, konst, arvid källström, källströmsgården, påskallavik