Några av senaste veckans bilder #2

 

Sverige är ett ett-ämnes-land. Denna veckas ämne är myglet inom Kommunal. Åtskilliga spalter har fyllts, som om det vore första gången en fackpamp eller politiker myglade till sig lite sprit och striptease och en lägenhet. Jag lovar att det kommer hända igen.

Kommunal-skandalen avbröt upprördheten över att lite för många män har en skev kvinnosyn. Och så har det också alltid varit och kommer fortsätta att vara. Grejen nu var att en massa ensamkommande killar pekades ut. Och det är väl knappast heller nån nyhet att många av länderna de kommer ifrån har en rutten kvinnosyn.

Nog om det. Översta bilden är Alsterån. Och tittar man noga ser man att det är en selfie.

Här tog vi bilder på varandra.

Det har varit en kylig vecka med dryga tio minusgrader. När jag kom hem i fredags eftermiddag var träden alldeles vita av frost. Tyvärr var det skymning och på lördagen var allt det vita vackra borta.

Det här är inget skämt. Jag lyssnar på ljudböcker i bilen, men ibland är skivorna så kladdiga att de inte går att spela. Så jag diskade dem. Compact Disc...

Vegetarisk mat. Dessa var goda!

Ännu en selfie på mig och kissen.

Några bilder från Mönsterås i kväll

 

Hade ett ärende till Mönsterås i kväll. Passade på att gå en promenad i den gröna köpingen. Det var smutsig snö och frusen hundbajs. Och folk som hastade förbi i nordanvinden. Men det är ganska vackert med belysningen.

En Raskenbuss på väg mot Kalmar.

Isen blankpolerad.

Masters, slask och inget annat

 

Jullovets absolut sista timmar är här och jag ägnar dem åt snooker på Eurosport. Mark Williams mot Ronnie O'Sullivan. Båda gamla världsmästare, båda fyllde 40 förra året. Båda har kanske sett sina bästa dagar. Båda blommar ibland upp och presterar. De har mött varandra oräkneliga gånger. Williams vänsterhänt från Wales som gillar det mjuka positionsspelet med små marginaler. Hans ingång är oftast långa attackstötar ur oväntade lägen. Brittiska O'Sullivan har den skrikigaste publiken och spelar lika bra med både höger och vänster hand och när han är i form så äger han fullständigt köbollen. De är gamla och trygga och hetsar inte upp sig. Men det är frustrerande att se dem missa, när orken och koncentrationen brister hos gubbarna.

Vintern kan inte bestämma sig riktigt för vad den vill. Ena dagen är det minus och snö, men mestadels så är det noll och slask. Precis som vanligt.

Jag var och köpte mig en ny skrivare idag. Åskan tog den gamla i somras och jag har klarat mig sen dess, men det är smidigare att kunna skriva ut hemma direkt. Strax under sexhundra spänn för en laserskrivare. Gissar att det är barn som skruvat ihop den nånstans i ett bortglömt land i Asien. För övrigt kostar en ny pulverpatron åttahundra spänn till samma skrivare.

Bilderna tog jag i somras.

Åtta bilder från gångna veckan #1

 

Dagarna rullar på. En tredjedel av januari redan avklarad. 1/36 av år 2016 passerad. Själv är jag inne på jullovets sista dagar. Inget av allt jag kunde ha gjort har blivit gjort under lovet. Och det är bra. Tydligen har jag behövt vilan. Avkoppling, läsning och promenader. Senaste dagarna har jag farit en del på vägarna och umgåtts med bekanta dessutom.

Dock har jag tänkt under lovet. Tänkt en del på framtiden. Var jag vill jobba och var jag vill bo. Jag har också fått en del nya idéer till fotoprojekt – dels kring formen, men också nya idéer som jag inte tänkt på tidigare. Får se vad det leder till…

Den gångna veckan har landskapet här i sydöstra Sverige blivit vitt. Tidningarna ropar om snökaos så fort det trillar ner några snöflingor och måste hitta nån som halkat eller blivit fem minuter sen på grund av snön för att kunna fylla tidningen med katastrofrubriker. Trots att det bara är svensk vinter. Det brukar snöa några dagar varje vinter i södra Sverige. Vi enskilda medborgare har väl ändå nåt egenansvar!? Själv har jag broddar på skorna och åker fem minuter tidigare.

Det fanns ju hopp om en riktig snökanon. Östersjöns vatten var varmt och så kom den kalla rysskylan inblåsande mot oss. Vattenångan från havet tas upp av den kalla luften och blir en naturens livs levande snökanon som pumpar ut snö över landskapet. Det är trettio år sen sist, men jag kommer ihåg när det föll två meter snö på bara något dygn. Lite hoppades jag att det skulle återupprepas. Det hade varit kul med ett riktigt snöoväder.

E22 mellan Botorpström och Gladhammar.

Ingredienser till...

Isen har lagt sig på Alsterån här utanför.

Skönt att sitta inne med levande ljus och kaffe och lite surfande.

Eller en god bok. Katten tycker det är onödigt att gå ut.

Snöplogarna har fått jobba under veckan.

Snart är vi alla miljardärer...

 

Har du nån gång slagit näven genom en glasruta och fått skärsår på handen och tvingats åka till akuten. Då är du garanterat en man och när detta hände var du berusad, singel och 26 år. Denna grupp dominerar fullständigt statistiken hos akutmottagningarna världen över som glasrutekrossare…

Antalet döda i svenska trafiken har slutat minska. Nu ligger det runt 265 personer per år. För tio år sen omkom dubbelt så många och för femtio år sen var det fem gånger så många, trots att det idag är mer än dubbelt så många bilar som då.

Både vägarna och bilarna har blivit säkrare. Bilarna är otroligt mycket säkrare idag. Men risktagande bilförare köper inte nya bilar. Därför syns inte tekniska säkerhetsfinesser på nya bilar fullt ut, förrän dessa bilar blivit några år och bytt ägare.

Antalet riktigt rika personer i Sverige fortsätter öka. Förra året blev nio nya svenskar miljardärer. Ingvar Kamprad, Stefan Persson och Hans Rausing toppar listan över de rikaste miljardärerna. Tillsammans har de tre nästan en biljon kronor, alltså tusen miljarder kronor. Det är mer än Sveriges statsbudget.

De senaste åren har ungefär nio nya miljardärer tillkommit varje år. Fortsätter det i samma takt så är alla svenskar miljardärer om en miljon år…

Idag ville inte katten gå ut

Januari 2016.

 

Strömsrum kl 20:50. ISO 12800 och 1/4 s med min lilla Ricoh GR i diapositivläget. Ett litet tunt lager med pudersnö täcker marken och bort mot Ålem brinner himlen denna lugubra kväll. Och nånstans, utanför gränsen, sitter människor och funderar på vart de ska ta vägen och hur deras framtid ska bli.

Veckans bilder #53

 

Det är inte ofta ett år består av 53 veckor. Det snurrar till sig lite i rutinerna med två udda veckor i följd. Men nu är det 2016. Skottåret 2016. Jag stod och tittade på stjärnorna på himlen, medan omgivningen sköt in nyåret. Det var som vanligt. 

Den som vill kan åka till ett varuhus och titta på människors lägsta drifter, när de stressar för att hitta rätt i djungeln som kallas mellandagsrea. Själv har jag hållit mig kvar ute på landet hela veckan, avskärmat mig från civilisationen så gott det nu går. Läst, ätit och gått promenader. Igår satte jag igång teven för första gången på säkert en månad och tittade traditionsenligt på Nyårskonserten från Wien, backhoppningen och sen på kvällen filmatiseringen av Östergrens Gentlemen.

Jag läste om, eller mer exakt, lyssnade om, Gentlemen tidigare i höstas. Och nu läser jag Twist av samme författare. Han är lite av en husgud och jag gillar hans berättelser. Men man blir också lite sorgsen av historierna. Klas Östergren har en förmåga att få läsaren att fundera över livet och vilka val man gör i livet. 

Som varför jag valt att sitta i ensamhet med en katt i mörkret ute på landet? Det är kravlöst. Jag har aldrig behövt lära mig att kompromissa. Det är osocialt och på sätt och vis egoistiskt. Men det ger tid till eftertanke.

Några bilder och ord för att sammanfatta det gångna året

 

Så här i slutet av ett år så kan man ju summera lite. 2015 går till historien som året då vi övergav solidariteten och medmänskligheten och lät rädsla och hat segra. Det är skamligt! På det personliga planet har det varit ytterligare ett år då det inte hänt nåt speciellt. Jag har varken bytt jobb eller bostad.

Jag håller ställningarna med en bokutgivning eller en utställning per år. Årets roligaste grej var definitivt gerillautställningen i Västervik i september, där jag och några Västerviksfotografer visade bilder för lördagsflanörer.

Bilder från senaste veckan #52

 

Inte mycket att säga om. En hel vecka ledig. Inga måsten. Jag har åkt in till Kalmar, tittat på alla stressade människor, ätit gott, slappnat av, gått långa promenader, läst. Kort sagt; det är jullov.