
Senaste dagarna har vi kunnat ta del av två exempel som tydligt visar att kommersiella intressen inte ska styra över samhällsservice.
Det började i fredags då Aktuellt berättade att telefoni inte längre är en självklarhet. I glesbygd i främst Norrland och Småland så finns inte tillgång till fast telefoni och ingen täckning för mobil i alla hushåll.
Post- och Telestyrelsen menade att det ska finnas. Telia svarade att det inte är deras ansvar eftersom de är en privat aktör på marknaden.
Det andra exemplet handlar om bensinmackar i glesbygden. På många orter där det bara finns en lanthandel kvar så tillhandahåller de även bensin. Kombinationen är ofta en förutsättning för att butik och mack ska bära sig.
Men bensinbolagen vill inte köra ut bränsle till mackarna på glesbygden eftersom det är mycket mindre lönsamt än att fylla på pumparna i storstäderna. Det riskerar både mackarna och butikernas framtid.
Två exempel som med all tydlighet visar att man inte kan överlåta samhällsansvar till privata aktörer. Näringsministern Maud Olofsson inser att stora väljargrupper kan drabbas och bjuder därför in till samtal. Aktieägarna sitter med trumf på hand, beredda att smörja kråset - som vanligt!
Andra bloggar om: politik, kapitalism, regeringen, glesbygd, landsbygd, planekonomi, telia, bensin, ekonomi










