Historien om tysken och cidern

Mitt emot den ena av katedralerna i Dublin ligger puben Darkey Kelly's, döpt efter en kvinnlig seriemördare som avrättades på 1700-talet. Där inne är det avslappnad stämning. Inte tomt, men absolut inte fullsatt. Vi hittar ett ledigt bord mitt emellan baren och scenen. En trubadur publikfriar med välkända irländska slagdängor. Det mesta signerat The Pogues.

De flesta besökarna verkar vara folk på väg hem från jobbet, vid första anblicken. Vid bordet intill oss sitter en familj med tre yngre tonårsbarn och äter. Efter en stund hör vi att de pratar tyska. Föräldrarna beställer in varsin ny pint och de beställer en cider till dottern som ser lite för ung ut för att få dricka cider. Hennes yngre brorsor får smaka lite på cidern och den ena sonen, får också en rejäl klunk av pappans guinness.

De ser ut som ett socialt experiment. Hela familjen tittar på dottern när hon sörplar i sig cidern. Tysken ser nöjd ut och hela hans rödmosiga ansikte ler ända tills han får notan. Då försvinner leendet en stund. Han letar länge i plånboken och får fram en 100-eurosedel. När notan är avklarad kommer leendet tillbaka.

Det kan inte vara billigt att ta med hela familjen till Dublin. Funderar på vad han jobbar med, svårt att säga, kanske nån ingenjör?

Vårt hotell ligger på andra sidan floden, nån kilometer ifrån. Det är onsdag kväll men en stillsam kväll i Dublin. Det blir en fin promenad hemåt. På torsdagen visar det sig att det är nån slags skolavslutning. På Trinity College är det uppklätt och folk minglar och fotograferar. Senare på kvällen vimlar det av tonåringar och då är det mer avklätt som gäller.

När jag hämtar juice i frukostrestaurangen på hotellet på fredagsmorgonen hickar jag till när jag får se den tyska familjen från puben sätta sig vid ett bord. De bor på vårt hotell och har förmodligen gjort hela veckan. Vad är oddset på det? Vågar dock inte tänka på hur tysken ser ut i fejset när hotellnotan ska betalas, för det var ett bra hotell. Dottern syns dock inte till och jag funderar på om hon kanske pluggat i Dublin och sover ut efter nattens festligheter. Hoppas det gick bra för henne.

Tre nedslag i Dublin och Alvesta

Några amerikaner på en whiskeybar i Dublin. Far och son. De tittar över beståndet och får några tips. De är från Boston men bor nu i New York. Sonen som är 24 år studerar och bor i ett studentrum på övre Manhattan som han betalar 4000 dollar för – i månaden. Plötsligt böjer sig pappan mot oss och säger: "Får jag ställa en fråga som oroar mig? Skrattar ni åt oss amerikaner som har ett valsystem som har lett till de här två presidentkandidaterna?" Jag kan inte riktigt släppa hans fråga, har tänkt på den flera gånger efteråt.

Två kvinnor sitter på en parkbänk i St Stephen's Green och äter sina frukostsmörgåsar och delar med sig till duvorna och skrattar. Jag tar en bild på dem.

På väg hem blir det stopp en timme på järnvägsstationen i Alvesta. En orolig själ fladdrar runt i snögloppet utanför stationshuset. Han kliver in och försöker få eld på sin lilla cigarett. Haschdoften sprider sig i stationshuset. Vi som finns i hallen viker undan och tittar vidare på teveskärmarna med tåg som är försenade. Utanför rullar ett godståg förbi med frysvaror från Coop.

Ännu en vecka innanför 70-skyltarna

Första lördagen som jag är hemma och alldeles ledig på länge. Det har varit utställningar, flytt och resor varje helg, men nu stannar jag innanför 70-skyltarna.

Fram till i höst pendlade jag 22 mil varje dag med bil och på två år har jag kört 9000 mil. Nu har det hänt flera gånger att bilen stått orörd en hel vecka och det känns fint.

Tog min andra vän av stål och trampade bort till Lysingsbadet. Det var faktiskt några båtar ute. En segelbåt försvann bort mot Spårösund och två motorbåtar kämpade i motvinden in mot Västervik. Tittade även till Kvännaren och nu står revbenen i ugnen med lite socker på ytan som jag hoppas ska ge lite knäcksmak.

Det är en befrielse att slå över till minoritetsprogrammen i P2 så man slipper höra galne Trumph, giriga Clinton, mobbarna i SD, industriarbetsgivarna som inte tror på forskning som visar att flytt till låglöneland inte är så lönsamt. Samma arbetsgivare som dessutom, trots miljardutdelningar till aktieägarna kommer dragandes med att löneökningar på 1,5 % är vad svensk industri klarar av.

Jag minns hur surt det var att jobba i industrin. Man kunde inte påverka löneutvecklingen nånting. Och det var ständigt ett gnällande över hur kärv ekonomin var och att vi skulle hålla igen om vi ville behålla jobbet. Då är det skönt att rensa öronen med lite obegripliga program på finska och serbokrotaiska.

Lägger mig i badet en stund. Kroppen blir lite mjukare och så doftar man lite fräscht efteråt. Är det i kväll trädgårdsmöblerna ska tillbaka i förrådet? Nu är revbenen klara.

Tre bilder från en fin onsdag

Det var väl en del som fick skrapa rutorna på bilen igår, för första gången denna höst. En klar fin morgon och det var skönt att traska bort till jobbet vid halvåttatiden. Jag tror aldrig jag trivts så bra med ett jobb som mitt nuvarande denna höst.

Jag tror jag hade en bunt lektioner, minns inte så noga, lite möten och prylar att fixa och dagen rullade på. Kvällen tillbringade jag på Briggen med musikalisk underhållning av Murre och många bekanta runt omkring. Träffade på några gamla pensionerade journalister som jag hängde en del med på Radio Kalmar under gymnasietiden i mitten på 80-talet. Har inte träffat dem sen dess. Fick lite gamla vibbar. Murres sång om Stadsparksallén gjorde ju inte saken sämre. Ungdomen kom liksom tillbaka och hälsade på. Kändes fint att promenera hemåt i nattens mörker.

Utställningen i Lofta avslutad

Nu är utställningen i Lofta nedplockad. Det var min första egna större utställning. Det finns en möjlighet att den kommer upp nån annanstans, men inget är bestämt i nuläget.

Jag passar på att framföra ett tack till Stefan och Mona som frågade mig och som bistått med tips, affischering och presskontakter, upphängning och nedplockning – ett fantastiskt stöd.

Jag vill också naturligtvis tacka Frank och Cécile på Lofta Caffè som funnits i bakgrunden och öppnat caféet för mig och vänner och visat sin gästfrihet. Nu under lågsäsong är det bara öppet på helgerna, Fotohöst är över och nu blir det akvareller från och med nästa helg. Rekommenderar ett besök och att ni äter eller fikar i Lofta!

Passar på att visa två av bilderna som jag först inte tänkte ta med, men när jag hade hängt upp dem så var det kanske de två bilderna som jag fått mest positiv uppskattning för. Jag själv har börjat älska bilderna, tjejen som jag såg i Kalmar som är grymt sexig och Radde med fokus i blicken på säck i boxningshallen i Oskarshamn. Kul också att läsa vad besökarna skrivit i gästboken.

Söndagsrubrik

Om man inte är känslig för lite regnstänk så har det varit en fin helg. Första helgen som jag inte har några måsten, förutom att jag ska plocka ner utställningen i Lofta ikväll. Men det går snabbt.

Inflyttningen är klar med det stora viktiga prylarna och nu går jag in på detaljerna. Var och hämtade en bunt böcker som jag plockade upp hit. Väntar på beslag så jag kan hänga upp en massa foton utan att behöva borra i betongväggarna.

Värmde mig med en kopp te och rostat bröd med marmelad efter en promenad. Såg alla gula löv fladdra omkring som om de inte riktigt kunde bestämma sig vart och vad de vill. Men så småningom ska allt ner på backen och dö, så är det bara.

Bilder och tankar från Västervik, fredag kväll

Det är mycket som man kan oroa sig över – Syrien, USA, den ständigt ökande tillväxttakten som leder till arbetslöshet, utbrändhet och otrygga anställningar. Ökade klassklyftor, nonchalansen som breder ut sig, intoleransen som frodas i det dolda, man kan bli ledsen för mindre.

Men inte något av detta skänkte jag nån tanke vid kvällen promenad. Promenerar av tvenne orsaker – dels för att fysiskt aktivitet är bra för min kropp, dels för att trigga igång mitt fotograferande. Efter åtta år i skogen där det mest dramatiska som hände på kvällarna, var mjölkbilens ankomst vid åttasnåret, så trivs jag med att bo i tätbebyggt område med gatubelysning. Dessutom är det 28 år sedan jag senast bodde i en stad, har annars bara bott i små glesbygdssamhällen.

Men särskilt nu, när jag haft ett år då fotograferandet känts hopplöst oinspirerat så är det ju smidigt att bara gå en runda, med kameran i jackfickan, och knäppa av lite enkla bilder på miljöer, lite som att fotografera blommor – det är svårt att misslyckas. Jag vill tillbaka till porträtten och människorna, det dokumentära, men så länge får jag vara den ensamma flanören som betraktar omgivningen.

En torsdag kväll i folkhemmet

En torsdagskväll som jag ägnat åt att skruva ihop ännu en Ikeamöbel, men nu ska alla möblerna vara klara i den nya lyan.

Jag fick en inbjudan idag till en bokrelease där jag medverkar som fotograf. Mönsterås bibliotek onsdag 9 november kl 18:00. "Fotbollsfeber (och en karatehare...) är titeln på boken som ges ut av två fotbollslag. Det är inom ramen för ett läsprojekt som två fotbollslag med 10- och 11-åriga pojkar i somras hade en skrivardag på Mönsterås bibliotek. Jag dokumenterade det hela och nu publiceras deras texter tillsammans med mina foton i en bok. Kom och lyssna!

Kommande helg 22 och 23 oktober är sista helgen som mina bilder hänger på caféet i Lofta. På lördag kl 11-16 och på söndag kl 11-18. Passa på att fika!

Dessutom hänger några av mina foton på Visarkivet i Västerviks stadsbibliotek. "This is festivalliv" är titeln på bilder från festivalen i Hultsfred. Denna utställning pågår in i december, så där har ni gott om tid att kolla.

Det blev mycket reklam denna gång. Nu ska jag ha lite kaffe, sen blir det en liten promenad i grannskapet. Livet är fint nu!

Västervik, tisdag kväll.

Gick ut en halvtimme och tog lite frisk luft. Stilla kväll. Ljummet höstväder. Ett försiktigt regn tog sig ner genom träden mot marken. Det är höst.

Det här med praktiskt arbete...

...är kanske inte min grej. Men efter fyra timmars hårt slit med monteringsanvisningen så är jag på punkt 35 av 45. Svåraste hindret hittills var att få fast bakstycket på överdelen av byrån. Jag är bättre på att skruva än på att spika. Jag är bättre på att fotografera än att bygga byrå. Jag är bättre på ganska mycket faktiskt, utom just att bygga byrå.