
Redan vid elva igår, när dödsbudet gavs på radion, så påbörjade jag en artikel om Ingmar Bergman. Men den blev inget bra.
Ingmar Bergman skildrade borgarklassens problem, som Jinge skriver. Till skillnad från Jinge så blev jag tagen av Bergmans filmer. Igår skrev jag nåt i stil med att det behövdes ett andrum efter filmerna för att smälta intrycken och neutralisera känslorna.
Esbati beskriver ungefär vad jag skrev igår. Marcus Birro tar i lite mer, utan att överdriva.
Igår introducerade jag en liten Bergmanfestival för mig själv, medan regnet dansade utanför. Sjunde inseglet såg jag om. Och nu är roadmovien Smultronstället, Hets, Tystnaden och Fanny och Alexander på gång för de närmaste dagarna.
- Vem är du?Och inspirerad av hans bilder, särskilt Sjunde inseglet, så var jag i Misterhult idag och plåtade kyrkan och försökte få lite Bergman-känsla över bilden.
- Jag är döden.
- Kommer du för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida?
- Det vet jag.
- Är du beredd?
- Min kropp är beredd men inte jag... Vänta ett tag!
- Så säger ni alla, men döden lämnar inga uppskov.
Upptakten till ett schackparti med döden från Sjunde inseglet
Andra bloggar om: bilder, film, foto, ingmar bergman, kultur