Dagsfärska bilder och tretton år gamla dikter

Det blåste västligt när jag besteg velocipeden för att trampa av mig middagens överskottsenergi. Inne i skogen känner man nu tydligt hur sensommaren håller på att övergå i höst. Det var då jag kom att tänka på dikterna.

I byrålådan ligger en massa dikter som jag skrev i mitten av 1990-talet. Plockade fram dem när jag kom hem. Upptäckte att de olyckliga kärleksdikterna, skrivna i ett rus av alkohol och olyckig kärlek var jävligt bra (för att tala riktigt ren svenska). Jag har aldrig testat dem på nåt förlag, men de måste nog ut.

Tog några bilder vid Gäddenäs med mobilkameran. Jag låter bilderna illustrera två dikter. Den första en ganska typisk kärleksdikt. För övrigt ett exempel på vad man kan göra under en upp- och nedvänd kanot på en brygga på en fest på Ävrö i ett häftigt sommarregn ;-).

Den andra dikten är mer som en dagboksanteckning. Utifrån den påminner sommaren 2008 väldigt mycket om sommaren 1996 tycker jag.


Sommaren 1995

Blickar utbyttes, det låg spänning i luften
Vi sa inget till varandra, jag kände din kompis

Tre dagar senare dyker du upp igen
Från ingenstans till överallt. Du var där

Jag visste inte vad jag skulle säga
Den blötlagda självdestruktiviteten

tvingade mitt ego att spela Jack
Fler blickar byttes och vi talade med

varandra, du talade till mig, de andra
– ovetande om vårt första möte –

anade något de inte visste om
Spänningen, kärlekens spänning – pilar

Kärleken var vår, det var sommar
men vi var anständiga

Tredje gången, kyssar, kyssar, kyssar
Läpparna brännande heta, kanoter, bryggor

stora bröst, regn, sensommar
Fylla och felsteg. Skulle ha stannat,

lovade men smet. Natten var slut
liksom kärleken


Allt som jag skulle göra
Sommaren 1996

Känner ingen depression, knappt inget vemod
Bara en undran: Vart tog sommaren vägen?
Den har varit så annorlunda mot den förra
Jag har varit mycket friare, mer självständig
Men trots att jag gjort vad som fallit mig in
saknar jag den förra sommaren
I år har jag varit mer ensam, fast utan att känna
ensamhetens plåga
Det har aldrig varit som förr, vänner har
hela tiden funnits omkring mig

I kväll blev det mörkt vid halv tio, om några
dagar börjar skolan. Sommaren är till ända

Andra bloggar om: bilder, foto, sommar, höst, poesi, kultur, vemod

Läs också Motvallsbloggen.