Jag tog bilen och åkte ut på landet och tittade. Vildvinets röda blad håller på att äta upp huset. Grönskan är på väg mot gult och rött och brunt och dött.
Tistlarna vissnar intill de slokande nässlorna. Ridån är på väg att upplösas och landskapet blir genomskinligt. Hösten är verkligen här. En glada cirklade omkring ovanför och skannade av marken i jakt på något levande ätbart. Jag kan aldrig sluta fascineras av rovfåglarna.
Högre upp på himlen avlöste fågelsträcken varandra på sin rutt söderut. För dem finns inga gränskontroller.
Igår fick jag frågan om urvalet till utställningen i Lofta. När jag ändå var ute på landet där jag har min ramverkstad så passade jag på att bläddra genom en del av högen med bilder som inte hamnade inom ram och inte fick följa med till Lofta. Men många bilder är bra, och det kanske blir fler utställningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar