lördag 1 oktober 2016

Det är nåt romantiskt med Västervik


Veckans selfie. Jag har slarvat lite med att rikta objektivet mot mig själv den senaste tiden. Jag har slarvat lite med att hålla i kameran över huvud taget. Dags att jag bättrar mig.

Nu när jag är på väg att flytta igen så tänker jag lite på alla platser där jag bott i mitt liv. Från BB i Oskarshamn bar det av till första bostaden i hyreshuset på bergknallen där Gotlandsfärjan lägger till, Högbergsgatan hette den då. Sen har det blivit några adresser till. Skötegårdsgatan, Wahlbergsgatan, Brogatan, Stenhagsgatan, Skördevägen, Stenhagsgatan, Nygatan 6, Nygatan 5, Nygatan 3, Skolgatan, Strömsrum, Örngatan och nu är jag på väg till Sturegatan. Tretton gånger har jag flyttat.

Selfien här ovanför får väl bli ett slags avslut på Örngatan. Jag brukar ofta återkomma till hur jag hamnade i Västervik. Jag skulle på anställningsintervju. Var här i god tid, åt lunch på en av restaurangerna vid Fiskartorget, satte mig på bryggan och kollade lite på folket, tog en bild på en gubbe som jag tyckte såg ut som en västervikare, den är här nedanför.

Sen var det intervjun där jag kom från en arbetsplats där jag vantrivdes och varje morgon hade ont i magen. Allt stämde i intervjun och jag älskade skolan från första stund. Rektorn lockade med utsikten från tredje våningen där man ser över hustaken över till Gränsö, men jag valde tjänsten på andra våningen där man bara anar Gudingen genom gluggar mellan husen.

Bilderna på västervikaren och utsikten kan ni se här nedanför. Det var nåt romantiskt över första tiden i Västervik. Jag hade tur och folk var snälla mot mig. Jag hittade den enda lediga lägenheten och minns de första kvällarna här uppe som hade ett romantiskt skimmer över sig.

Sen har det rullat på och nu har jag bestämt mig för att bli permanent västervikare. Fotograferandet har inte gått lika bra. I stället har jag varit flitigare med utställningar här uppe. Idag har jag haft vernissage på min tredje utställning i Västervik och om bara nån vecka är det dags för den fjärde.

Vernissage ja... Jag tänkte först inte gå. Sen tänkte jag att jag kan vara där en liten stund, men sen blev det väl rätt ok. Bilderna hänger på Lofta Caffè några mil norr om Västervik. Det har varit en hel del folk under dagen. Allt från spontana cafébesökare till foto- och konstproffs. Utställningen har tagits väl emot och verkar uppskattad.

För min del är det nu dags att gå vidare med att samla in nya bilder. Utställningen på Lofta tror jag bestämdes i våras, eller om det var förra hösten. Den har i alla fall legat på planering länge och också tagit en hel del energi när jag försökt plocka ut bilder som skulle passa. Nu är det klart. Längst ner ser ni ett litet smakprov. Bara caféet och den fina miljön är för övrigt värd ett besök.

Så passa på att se utställningen. Den hänger i Lofta tre helger framöver. Det är öppet lördag-söndag kl 11–16.




Inga kommentarer: