Tillbaka till 2009 – del IV

Fortsätter plocka fram favoriter ur arkivet med datumstämpel 2009. Under hösten debuterade jag som sportfotograf. Det är innebandy som jag fotograferat. Totalt blev det 21 matcher och från dem plockar jag några favoriter.


Det går väldigt fort i innebandy och bollen är lätt och far iväg dit man inte alltid tror. Då är det lätt att spelarna blir lite förvirrade. Och det blir bra på bild.


Här verkar dock både försvarare och målvakt ha kontroll över bollen.


Helst vill jag ha med både nån form av närkamp samt bollen och att klubborna syns. Men ibland kan ren styrka, kamp och koncentration ge möjlighet till närbilder som inte kräver något mer än just ansikten.


Det är svårt att plocka ut bra bilder. En annan dag skulle jag säkert göra ett annat urval. Den här tycker jag är kul med koncentrationen i ansiktena och bollen som är på väg mot mig. Den träffade mig på låret.

Sport började jag med under hösten. Det hoppas jag kunna utveckla framöver och jag tror att innebandy där avstånden är korta och hastigheten hög är en nyttig skola för sportfotografering som handlar mycket om att läsa spelet och ligga före och vara beredd på spelarna där bollen kommer att hamna.

Tillbaka till 2009 – del III

Bilden som inte blev... Så gott som alla bilder på djur som jag tagit är verk av slumpen. Tillfället har dykt upp och jag har haft kameran beredd. Det här blogginlägget handlar om några av alla de gånger då jag inte haft kameran beredd eller då omständigheterna omöjliggjort fotografering.

• Räven här hemma har jag mött ett otal gånger under året, dock ej senaste månaden. Förra vintern såg jag honom sitta och lurpassa på en kanadagås ute på åkern när jag kom med bilen en halvkilometer från mitt hem. Gissa om det störde mig att jag inte hade kameran med mig i bilen. Sen har jag sett honom i allén här utanför ett antal gånger. Oftast har det varit mörkt och jag kommit i bilen och bara sett honom med den yviga svansen "raska över vägen" och hoppa över stenmuren och gömma sig.
• Ormvråken attackerade en kanadagås i Alsterån. Jag satt och åt frukost och fick se hur ett gäng kanadagäss flög förbi i panik. Sen fick jag se ormvråken hovra en dryg meter över en ensam kanadagås. Skådespelet varade tio sekunder innan gåsen lyckades fly. Kanske jag hunnit hämta kameran och byta objektiv, men genom mina gamla handgjorda fönsterrutor hade det ändå inte blivit något.
• Tidigare i höstas skulle jag gå ut med hunden i skymningen vid sjutiden. Jag tog inte med mig kameran eftersom det mörknar fort. Men när jag kom utanför tomten så sprang det förbi ett rådjur med två kid bara tio meter framför mig. Och strax därpå fick jag se två vildsvin böka i jorden nere på åkern. Som tröst intalade jag mig att det ändå var för mörkt och inte hade gått att fotografera på frihand. Tio minuter senare mötte jag dessutom ytterligare ett rådjur.

Just mörkret är nog det största hotet mot fina djurbilder. Våra stora däggdjur rör sig helst i gryning eller skymning och då krävs det ljusstarka långa objektiv och stativ. Minns när jag häromåret försökte fotografera en älg i skymningen på en åker. Satte upp stativ och exponerade kanske tio sekunder och bilden blev skarp men älgen rörde ju på sig och blev bara en brunsvart spökfigur.

Tillbaka till 2009 – del II

Jag tittar lite till i mitt bildarkiv från 2009. Nu koncentrerar jag mig på friluftsliv. Trogna läsare vet att jag gärna går ut i skogen en dag, det är ju stillsamt och mycket mer begär jag inte. Men när brorsan kom ner till Småland i somras så blev det några slädhundsturer.

Med ett tjugotal hundar, varav en dräktig tik, så kom Kim ner från Jukkasjärvi till Småland och stannade nästan två månader. Det är ju kul att kunna umgås med sin brorsa dagligen och vi hann också med några utflykter.


Kim Jonsson är slädhundsförare till yrket och tar vintertid ut turister på fjällen norr om Kiruna. Han brukar också tävla i långdistans och det kan vara sträckor på trettio mil som avverkas på hundsläde under några dagar.

Läs mer eller boka en tur på brorsans hemsida.

Under sommaren så ligger helst hundarna stilla, men för att de inte ska bli helt otränade så kör han lite med dem då också. För att undvika värmen blir det vid fyra på morgonen eller som på bilden, vid tio på kvällen. Vid barmark så spänner han hundarna framför fyrhjulingen. På grund av värmen stannar vi halvvägs på den milslånga sträckan och hundarna får dricka. De fyra främsta hundarna har fått vatten, de där bakom ska strax få. Utandningen från de väntande kondenseras i kvällsluften och det blir vackert mot horisonten där solen just försvunnit.


Och om någon undrar hur man reser med tjugo hundar och fyrhjuling/släde och mat och utrustning till alla så är det inga problem. Hundarna bor två och två – hane och tik för att undvika slagsmål – på en släpvagn och på vintern spänner han fast slädarna ovanpå släpvagnen. Den här modellen av Mercedesbuss är ganska populär bland hundförarna. Den är slittålig, går alltid och tar sig fram överallt i snö och halka. Ingen fyrhjulsdrift, men tar man sig inte uppför bergssluttningarna så kan man lägga på snökedjor.

Tillbaka till 2009 – del I

Tänkte passa på att plocka ut några bilder från det gångna året som jag vill visa igen. Börjar med några djur.


Den här bilden från juli tycker jag är somrigt skön så här vid nyår. Några kvigor står och stirrar på mig samtidigt som solen går ner över sjön Alstern i trakterna av Sävsjöström, Kronobergs län.


Går man mycket i skogen så dyker tillfället upp förr eller senare. Det är inte ovanligt att man möter ett rådjur i skogen. Ofta blir vi båda stående nån sekund då vi stirrar på varandra. Den här råbocken, som jag mötte här hemmavid i augusti, hann dessutom ge ett par skall innan han vände in i skogen. Bilden är kraftigt beskuren för avståndet var stort men jag tycker ändå att jag fick med känslan av mötet.

Fram till september så var 2009 ett år då jag inte kände mig särskilt inspirerad med en kamera i handen. Min stora kamera var använd till gränsen och jag kunde inte få ut det jag ville ur den. Mobilen kom därför allt oftare till användning – men mestadels för spontanbilder och med sämre teknisk kvalité. 2009 höll jag mig mest i skogen och evenemangsbesöken var sällsynta. I september gick jag över till systemkamera och kände genast att det borde jag gjort långt tidigare. Inspirationen kom tillbaka när jag kunde få bilderna så som jag ville.

Biskopshatten eller Näset

Det som från början bara skulle vara en fika ändrades till en liten vandring och utflykt till en rastplats mellan Blomstermåla och Hornsö. Kartan lämnade vi i bilen och när orienteringen kändes osäker så plockade Robert fram sin iPhone för att kolla väderstrecken.


Norr är i den riktningen, och efter nån kvart hittade vi fram till det som vi fick beskrivet som Biskopshatten, men som på kartan snarast heter Näset. En grillplats och liten övernattningsbar stuga på en bergsknalle som stupar ner mot Alsterån.


Jag hade fixat lite fika och Robert gjorde upp en eld och nedanför oss hade vi Alsterån. Två plusgrader och lätt duggregn är väl kanske inte det optimala utflyktsvädret, hade ju varit roligare med fem minusgrader, nysnö och solsken. Men miljön är fin och några timmar utomhus är nog nyttigt så här efter julmaten...

Vad säger Kasper?

Det ser ut som om Kasper, snart fyra veckor, försöker beställa sina två första öl. Men jag är inte säker. Kanske läsekretsen kan hjälpa mig att tyda vad det är han vill!?

Nästa års julsnaps

Nästa års julsnaps är kryddad och ligger för mognad. I silen finns anis, fänkål, vanilj, kummin, kanel, pommerans och nejlika.

Tö och mera snö

Under annandagen passade jag på att gå en promenad i skogen. Utan kamera tar sträckan en dryg timme. Med kamera tar den minst två timmar. Kunde konstatera att beteshagarna till stora delar blivit gröna. Samtidigt hörde jag nåt tjatter och strax därpå ormvråkens karaktäristiska piiioooo.


Under granarna var det ännu grönare. Den här grankotten har nån liten mus ätit alldeles ren. Och till höger syns faktiskt grönskande harsyra. Men bara en kvart senare så började det singla ner enstaka snöflingor.

Nästan hemma fick jag plötsligt se ormvråken sitta på marken i en hage. När den fick se mig sikta med en kamera så lyfte den. Jag ser eller hör ormvråken nästan dagligen när jag går och eldar eller hämtar posten eller går en promenad.


Tänkte egentligen inte använda den här bilden tagen med min 85:a – det är ingen fågelglugg. Men eftersom det snöade och jag ändå hade något att berätta om den så kan ni väl få se fågeln som ju mest bara framträder som en brun svävande färgplump.

Snöfallet fortsatte under en halvtimme samtidigt som hela landskapet blev allt gulare. Så upphörde snöandet. Himlen klarnade och bjöd åter på en orange himmel innan skymningen tog överhanden.

Nix vinter

Ser jag tillbaka på bilder från 2000-talets jular så brukar julafton endast bjuda på lite pudersnö. På juldagen brukar temperaturen och snön falla och det blir vinter. I år var det annorlunda. Det vackra vinterlandskapet som gick att fånga på bild veckan före julafton finns inte längre här ute vid Kalmarsundskusten. Det regnade igår och hela natten och nu är det bara grått och under träden tittar barmarken fram.

Dekorativ julnatt

Julaftons kväll var träden fortfarande dekorerade med snö. Det kanske var de sista snöklädda träden vi får se i sydöstra Sverige i år. Juldagen vaknade jag till regn och några plusgrader.

Julafton i bilder

Julen firar jag som vanligt. Det betyder naturligtvis en massa traditionell julmat. Och julsnaps. Och det där med julklappar har vi skippat sedan många år, då slipper man all stress inför julen. Ibland kan det bli nån liten sak i alla fall, om önskemålet och behovet är uppenbart. Men det var det inte i år.


Och under Kalle Anka så går alltid jag och hunden en promenad i skogen. Det brukar vi, 2005, 2006, 2007, 2008.

Midvintergrillning

Häromdagen var jag via vänner bjuden till Klaus på invigning av en grillkåta. Klaus hade satt ordentlig fart på grillen och kokat glögg. Och så började gästerna anlända och det blev ordentligt varmt och gemytligt. Se även Lasses blogg.

On the road: Fröseke

Det här är Fröseke som jag passerade två gånger igår. Samhället ligger mellan Alsterbro och Alstermo, typ. Längst nere i dalen så korsas vägen av Alsterån. Gissar att Frösekes uppkomst beror på ån och kanske nån kvarn eller liknande.

Ljus i mörkret

Igår var jag i trakterna av Lenhovda. Lasse visade stolt upp sina islyktor. Mer genuin vinterdekoration får man leta efter. Ett stearinljus i en islykta lyser upp vintermörkret.

Midvinternattens köld är hård

När jag var ute och fotograferade härom kvällen så fick jag plötsligt syn på den här lille Nissen som traskade omkring i snön och styrde och ställde. Det hör inte till vanligheterna att vi människor får syn på tomtar. De brukar smyga omkring utan att märkas.

Och i P1 när julafton bara är några minuter gammal så är det tradition med Ingrid Luterkort som läser Viktor Rydbergs Tomten, då får man också en god inblick i tomtens liv. Danföredanstöket i P1 är förresten en fin tradition som jag nog följt ända sedan starten för tjugo år sedan. Det rekommenderas.

Undrar vilka toner?

Ska försöka stämma den här riktigt väl så jag slipper spela andrafiol.


Den här fungerar fint med ugnsstekta rotfrukter, potatissallad eller potatisgratäng. Till det dricker man helst rödvin. Perfekt om man tröttnar på julmaten!

Så här bakar du Halvmånar

Nu blir det lite julbak här på bloggen. Det här är som plättbakelser, fast mjuka. Ska vara ett gammalt östgötskt recept – något modifierat. Hallonsylten är här utbytt mot aprikosmarmelad.


Ingredienser: 175 g smör, 2 ägg, 1 1/2 dl socker, 1 3/4 dl vetemjöl. Smällt smöret och låt det kallna. Rör det sedan vitt och tillsätt äggen, socker och sist mjölet. Lägg klickar i varm smord plättlägg och grädda i ugn vid 250° ca 5 minuter. Låt svalna på galler.


Dela kakorna på mitten, till halvmånar. Bred ett tunt lager fyllning på den mjuka sidan. Lägg ihop dem två och två. Garnera med lösning av florsocker och vatten. Strö över exempelvis strössel eller apelsinskal. Låt dem stelna en stund. Det blir knappt 30 kakor och det går utmärkt att frysa dem.

Bebisfotograf

Häromveckan besökte jag kompisarna och deras då sex dagar gamla Kasper. När jag skulle åka hem nämnde föräldrarna blygt att de gärna ville ha nån bild som de kunde skicka iväg. Då hade Kasper precis somnat, men det blev i alla fall några bilder som föräldrarna kunde välja ur.

Den här bilden känns extra kul och som en naturlig fortsättning med tanke på att jag fotograferade föräldrarnas bröllop häromåret.

Betydligt sämre gick det i början på 1980-talet då jag var på Oskarshamns BB för att hjälpa bebisfotografen med namn och vikt på de nyfödda telningarna. Har du glömt den pinsamma historien så finns den här.

Bistert men vackert

Södra Sverige har förvandlats till ett klassiskt vinterlandskap med dekorativ snö på granarnas grenar och en stjärnklar himmel med en liten skärva från en nymåne. Samt en massa minusgrader. Bilden tog jag vid halvfyra i skogarna runt Fliseryd där jag brukar befinna mig ibland.

Lite julstämning

För övrigt gick jag igår med i Facebookgruppen "Vi som skiter helt i Anna Ankas jävla jul".

Hej mitt vinterland

Svenska Dagbladet rapporterar från "snökaoset" i Stockholm att bussar tvingades "forcera snödrivor". Landsvägen här utanför såg ut så här alldeles nyss. Den plogas och sandas och man får anpassa hastigheten. Jag föredrar detta jämfört med söndersaltade vägar som slaskar och är smutsiga.

Luciafest i Hamnmagasinet

Första åren som Museiföreningen Hamnmagasinets Vänner fanns så hade gubbarna en arbetskväll i veckan där de snickrade, målade och arbetade med att göra det gamla Hamnmagasinet i Figeholm till ett sjöfartsmuseum. Det här arbetet pågick under fem år. Sista arbetskvällen på året så tog var och en med sig lite julmat till ett knytkalas, fruarna var med och det kom en Lucia till de arbetsklädda gubbarna.


Nu 27 år senare så håller vi fast vid traditionen med en Luciafest i slutet av året. På bilden syns årets Lucior. Enda ljuset i det fönsterlösa magasinet kom från Luciakronorna när de skred in och sjöng några traditionella julsånger. Luciorna flankerades av två stjärngossar.

Här nedan är några av Hamnmagasinets Vänner. Totalt är vi omkring 300 medlemmar. Men det är i praktiken en något utökad styrelse som gör allt jobb. Bertil i mitten på översta raden, i bildsviten här under, och Anders i mitten på nedersta raden, har varit med sedan begynnelsen. Själv har jag varit sekreterare sedan 1998 och dessutom dokumenterat föreningens verksamhet i bild lika länge.


Samtliga bilder Canon EOS1000D med 85/1,8. Lysrören i taket där jag inte kan gå raklång spökade lite med vitbalansen.

Isen lägger sig

Figeholm, kl 10.26. Jag var i Figeholm i natt och vaknade till en strålande klar och vacker vinterdag med några minusgrader. Den kyliga nordvinden grumlade den riktiga njutningen något. Isen har lagt sig i de inre delarna av Figeholms hamn och håller kylan i sig så kommer det snart att finnas jättefina isar i skärgården.

Kastar snö på Kattrumpan

Jag var i Kalmar över lunchen och passade på att ta lite vinterbilder. Det blåste en kall nordanvind medan sporadiska snöbyar föll över residensstaden.


Den här mannen skottade fram sin bil ute på Kattrumpan. Snön kastade han ut på vägen till Tekniska kontorets stora förtjusning.


Nere vid badplatsen på Kattrumpan så var det ingen som badade. Två personer trotsade nordanvinden och hade dessutom tvingat ut sina fyrfota vänner i snön. Ibland undrar jag om hundarna verkligen vill ut – jag är inte så säker. Det var åtminstone tur för den lilla hunden att den var kopplad, annars hade den nog blåst bort. Öland i bakgrunden. Och uppe till vänster kan man ana bropelarna närmast ölandet.

Henrik Rydström i Blomstermåla

Igår hade vi bjudit in Henrik Rydström, lagkapten i Kalmar FF, som föreläste för seniorspelarna i Sandbäckshults Innebandyklubb. Det handlade om lagmoral, konsten att sätta upp positiva mål, att fokusera framåt och på det väsentliga, vikten av att träna och att kunna samarbeta mot samma mål. I mycket samma grundförutsättningar som krävs på många håll – inte minst i klassrummet.

Henrik syns ofta i media och skriver regelbundet i Expressen och Barometern. Under föreläsningen bjöd han på många Nanne Bergstrand-immitationer, Nanne är tränare i Kalmar FF. Han drog också ett Nanne Bergstrand-skämt. När Nanne är ute och föreläser så brukar han säga att han har en kille i sitt lag som börjar springa så fort han får syn på en journalist, och oftast hinner han ikapp. Den killen heter Henrik Rydström... Jag har skrivit mer om hans besök på SIBK:s hemsida.

Varmt och skönt

Det är mysigt att ligga i skenet och värmen från en rörspis. Själv kan jag inte sluta glädjas åt ljusstyrkan i mina f/1,8-objektiv. Som min foto-mentor Lasse alltid hävdat – kamerahuset är ointressant, satsa på ljusstarka objektiv!


Bilden tog jag inomhus igår i befintligt eftermiddagsdunkel. ISO1600, bländare 1,8, slutare 1/50 s.

En lycklig man

Den här hösten blev jag ofrivilligt arbetslös när elevkullarna minskar. I dagarna var det sex månader sedan jag släppte ut mina nior för sista gången och de skingrades till olika gymnasieskolor. Sedan dess har jag så gott som dagligen tagit en promenad i skogen. Det är sånt som gör mig lycklig. En och annan bild har det ju också blivit till bloggen. När det dessutom faller snö så blir man ju ännu lyckligare. (Det här självporträttet tog jag med mobilen.)

Ibland hoppas jag på ett nytt lärarjobb. Ibland längtar jag till att prova något annat. Just nu kan jag tänka mig i stort sett vad som helst. Men det här halvåret har varit en bra återställare där jag kunnat ladda batterierna inför framtiden.

Julstämning i Mönsterås

Jag är barnsligt förtjust i snö och särskilt snöfall tycker jag är vackert. Det gör mig på bra humör. Så när jag ändå körde förbi Mönsterås så svängde jag in och passade på att ta lite bilder i köpingen. Det var ganska glest med människor.


Jag hade 85/1,8 monterad på kameran och inget annat objektiv att välja på. Jag hade 1/160 s slutartid inställd och ISO 1600 och sen fick kameran välja bländare.


Upptäckte att det finns ett hotell i början av Storgatan och en pizzeria i det gamla konditoriets lokaler. Det här är min favoritbild i serien.


Den svaga kröken runt kyrkan med butiker på motsatta sidan gör sig perfekt för den här sortens bilder. Plötsligt ligger butikerna på rad. Tyckte det blev häftigast bilder när jag hade bilarnas strålkastare mot mig.

Ta fram den igen!

På marknader finns det ju alltid några goa knallar som till skillnad från de påträngande telefonabonnemangsförsäljarna i köpcentren "slänger käft" med besökarna och skapar den där marknadsstämningen. Här kommer ett sånt inslag från julmarknaden i Pataholm.


Den här grabben sålde inte bara en underbart välsmakande whiskykryddad senap. Han hade också en del träslöjd med pikanta inslag.

Bland annat sålde han kryckor med dubbla funktioner, anpassad för äldre män där strålens kraft avtagit. Jag hann inte ta nån bild på kryckan, utan uppmanade honom att "ta fram den igen!"... Men det skulle jag kanske inte ha gjort. "Vilken?" replikerade han blixtsnabbt innan den församlade allmogen skrattade och hängde på med olika kommentarer. Men jag fick i alla fall bilden till vänster...

En bild till från Emån

I mitten av november var jag vid Emån och tog lite bilder på rinnande vatten. Jag publicerade några stycken innan min ärligaste kritiker sa att det var dags för lite variation. Ibland kan det bli för mycket av det goda. Men jag hade en bild kvar som jag var nöjd med. Den kommer idag.


Kitobjektivet 18–55/3,5–5,6. Bländare 16, slutare 2,5 s, ISO 100.

Tomten hotar med Hin håle

Det kom ett tjockt kuvert med posten idag. När jag med brevkniven i höger hand och kuvertet i vänster vände fram baksidan för att öppna brevet så insåg jag att det var bäst att stoppa där. Man vill ju inte dra på sig Djävulens ondska så här i juletider ;-)

I en stor värld

Världen är stor och varje individ väljer revirstorlek efter behov och tillgång. Intressant när man får en katt med sig på promenaden, att notera hur litet revir de faktiskt har och hur oroliga de blir när man trampar utanför. Här är vi dock nästan hemma och han har blivit lite karskare igen.


Favoritobjektivet 85/1,8 som ger ett extremt kort skärpedjup

Julmarknad i Pataholm

Julmarknad i Pataholm är en tradition som lockar mycket folk. Den pitoreska miljön är som gjord för att julstämningen ska infinna sig. Det fanns mycket att titta på och möjlighet att köpa.


Anna Nilsson, guldsmedselev från bygden, visade och sålde en del av sina smycken. Anna var uttagen till yrkeslandslaget och var i somras i Canada på yrkes-vm World Skills och tävlade för Sverige.


Kvinnan till vänster heter Gun och tillverkar de fina trollen av färgad ull. Ett sånt här stort troll tar flera veckor att göra. I vanlig ordning för en julmarknad fanns det en rikt utbud av tomtar i alla möjliga former, godis, hembakat, ost, fisk, korv, stearinljus, vaxljus, smide, halm, konst med mera.

Jag ser det snöar

Fick rapport på Facebook att det snöade i Figeholm samtidigt som regnet strilade ner här. Men plötsligt så kom det lite kylig luft och nu snöar det ymnigt här utanför. Äntligen lite vinterstämning!


Och det snöar lika mycket åt andra hållet... ;-)