lördag 30 augusti 2008

Sanningen hinner ikapp lögnare Jan Björklund


Skolan har hamnat allt mer i fokus de senaste åren. Bland annat därför att vi fått en mytoman till skolminister som hittar på en egen bild av hur det är i skolan för att utifrån den berätta om vilka lösningar som krävs för att allt ska bli bra.

Själv har jag ifrågasatt hans påståenden, bland annat 2006 (Folkpartiet jag spöken med rotting). Och här och här.

Självklart delar jag inte heller Björklunds lösningar, eftersom de bygger på en felaktig bild. Därför har jag ifrågasatt Björklunds förslag här, här, här och här.

Idag får också skolminister Jan Björklund
riktigt svidande kritik från forskarhåll. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp på Karlstads universitet skriver på SvD Brännpunkt. Mats Ekholm hade jag nöjet att höra häromveckan då han var i Mönsterås och föreläste för alla kommunens lärare och inbjudna politiker. Han har bred erfarenhet, bland annat som generaldirektör för Skolverket.

På Brännpunkt skriver de:
Under de senaste åren har vi fortlöpande konstaterat att Björklund driver frågor som strider mot forskning och beprövad erfarenhet.
Vi är nu i ett riskfyllt läge vad gäller den långsiktiga ekonomiska, sociala och ekologiska utvecklingen, som utbildning ska leda till. Detta eftersom regeringen baserar sin viktiga utbildningspolitik på enkel tro, som leder till populistisk propaganda.
Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp, SvD Brännpunkt
Det är bra att pressen nu äntligen börjat syna Jan Björklunds osanningar. Men skadan är redan skedd. Dels genom regeringens skolpolitik. Men också därför att socialdemokraterna börjat acceptera rottingmajorens bild av skolan och utifrån den börjat forma sin egen skolpolitik.

Skolminister Jan Björklunds påstående har inte bara varit kränkande mot en hel yrkeskår och alla Sveriges skolelever. Det har också på felaktiga grunder undergrävt lärarnas yrkesroll och skapat en debatt som fokuserat på fel symptom. (Jämför en läkare som botar en cancer genom att gipsa ett ben.)

I sammanhanget vill jag påminna om teveserien Klass 9A. Det var en klass med stora problem och där eleverna hade svårt att få betyg. De nya lärarna använde inte piska och krav, utan beröm och entusiasm. De vann elevernas förtroende genom att bygga på det goda och öka självkänslan hos eleverna. På det viset ökade intresset och engagemanget och eleverna nådde fantastiska resultat. Det är den metod som ledande pedagoger förespråkar. Det är den metod som forskning visat fungerar. Det är den metoden Tyskland och England inspireras av.

Men av någon anledning så väljer Sveriges skolminister att blunda för fakta och i stället fokusera på motsatsen genom att kritisera lärare och elever för okunskap och slapphet. Det är en otidsenlig och odemokratisk kravskola som inte stämmer överens med dagens samhälle!

Läs också Kaj Raving, Pasteys Plats, Johannes Blogg och Kalle Larsson. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

9 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Det torde inte vara någon tvekan om att vu just nu har den sämsta och mest inkompetenta regering i mannaminne. Ännu värre är att folket går på vad regeringen säger. Hur vi ska komma till rätta med det är nog en svårare fråga än att bli av med de nuvarande dumhuvudena i Rosenbad.

Tomas Jonsson sa...

Rätt Lasse. Idag kunde vi höra Littorin i Ekots lördagsintervju bland annat värja sig mot att ungdomsarbetslösheten ökar genom att säga att om man tar hänsyn till arbetsmarknadspolitiska åtgärder så minskar ungdomsarbetslösheten. Alltså han själv använder samma metod som han förkastade då sossarna hade makten.

Regeringen är ett totalt fiasko!

Göran Wassenius sa...

Jag har mer än 40 års "beprövad erfarenhet"(Scherps/Ekholms benämning) av gymnasieskolan.Har skrivit många debattartiklar i ämnet. Omöjligt förneka att det finns problem. Varför anmärker universitet på studenters försämrade kunskaper i både matematik och humaniora? På Ekholm/Scherps lärarutbildning upptäcktes läs- och skrivsvårigheter bland lärarkandidater som skulle undervisa i SVENSKA! Just universitetens pedagoger har alltsedan skolreformerna inleddes på 1960-talet försökt förneka vad som hänt

Tomas Jonsson sa...

Göran: Jag känner igen synpunkten om studenters försämrade kunskaper och lärarkandidaters bristande svenska. (Det räcker att läsa unga journalisters bristande språk i tidningarna.) Men det innebär inte att det är problem med ordning och reda eller att vi har en dålig skola.

Läsinlärning var under många år inte ett obligatoriskt inslag i 1-7-lärarutbildningen. Det var inte bra. Som högstadielärare har jag noterat att moment som tidigare fanns i läroböckerna numer inte dyker upp förrän i gymnasieböckerna. Läroplanen har inte ändrats under dessa tio år.

Något som också ändrats under dessa tio år är att lärarens planeringstid idag inte i första hand används för planering av undervisning, utan mestadels går åt till att skriva individuella handlingsplaner och att ringa föräldrar i sociala ärenden.

Kerstin sa...

När det gäller 9A, så kan man nog se serien som en vurm för betyg också, för hur var det? Talades det inte ständigt om hur klassen hade knappat in med si och så många poäng den här gången, hur eleverna hela tiden arbetade för betyg att komma vidare på etc.

Nog tyckte jag att programmet var en ganska öppen propaganda för "målkontroller" och hur intresserade eleverna blev av var de låg på "skalan".

Annars så är det ju rätt att lärarna var entusiastiska och uppmuntrande, men målsättningen var ju MVG, och det var mot denna man hela tiden arbetade.

Tomas Jonsson sa...

Kerstin: Att sätta upp mål för vilken kunskap man ska uppnå är bra. Det garanterar att kunskapen är likvärdig. Det går säkert att utvärdera på olika sätt hur långt man når.

Idag är vi alla så inrökta på betyg. Som tjänsteman är betygen min vardag. Som politiker vill jag slippa sorteringen. Alla mina elever vill ha MVG och jag är helt övertygad om att de mycket väl kan nå MVG. Det handlar inte om förmåga, utan om nyfikenhet och arbetsinsats. Mitt jobb är att väcka nyfikenheten och maximera deras insats.

Jonny sa...

Ja, nog finns det problem i skolan. Det betyder inte att jag vill klanka på lärare. Som jag ser det har det med lärarutbildningen att göra. Jag skulle vilja säga som så att det är förunderligt vilka bra unga lärare det finns mot bakgrund av den svenska lärarhögskolan. Sedan har jag inside information från en del svenska klassrum och det har överlag blivit sämre ordning, vilket förstås påverkar stuidemiljön negativt. Hur man löser det vet jag inte. Det har ju även med hemförhållanden att göra. Jag kan inte heller avgöra Jan Björklunds kompetens. Hur som helst så har ju Tomas här på bloggen närkontakt med skolan, så det han skriver ska man förstås ta på allvar så att man verkligen har på fötterna om man nu vill kritisera skolan.

Anonym sa...

Utan att kunna så mycket om skolans inre arbete så reagerade jag mest på att man kan handskas så vårdslöst med forkning och statistik. Det är ju lite meningslöst att forska på saker om det sedan i det led som ska tillämpa det förenklas till oigenkännlighet.

Sedan visade ju Björklund en oherhört nonschalant intsällning till fel källor osv

Pelle

Göran Wassenius sa...

Hej igen!
Tack för dina synpunkter utifrån din lärarerfarenhet! Det var intressant!
I övrigt kan jag bara tillägga att jag tror att ordningsproblemen inte är lika stora idag.