Moraltalibanerna vs moralpragmatikerna

Jag har låtit SVT24 stå på i bakgrunden. Mest för att frossa i kristdemokraternas stora abortkrig.

Debatten kretsade kring tre heta frågor när jag kollade. 31 motioner berör abortfrågan på något sätt. Andra heta ämnen är fria sprutor till narkomaner och homosexuellas rätt att lämna blod.

Abortdebatten handlar om veckonummer och om utländska kvinnors aborter i Sverige. Moraltalibanerna fruktar invasioner av utländska kvinnor till svenska abortkliniker. Anders Andersson från Järnforsen försökte reda ut det hela.

För det första handlar det inte om "utländska kvinnor", utan om kvinnor som inte har svenskt medborgarskap. I många fall är pappan svensk och dessutom handlar det om ca 75 fall per år som redan idag får behandling. Finessen med en lagändring är att de ska slippa lida extra tid genom att begära dispens hos socialstyrelsen. I framtiden ska behandlingen ske direkt.

Chatrine Pålsson-Ahlgren, från min kommun, ville inte se något sprutprogram där fria sprutor delas ut till narkomaner. Det blev replikskifte mellan henne och Peter Ahltin som talade om sprutprogrammets möjlighet att minska smittspridning och skapa en kontakt mellan vården och missbrukaren.

Kristdemokraterna ligger under fyra procent i senaste mätningarna. Jag ska inte sparka på den som ligger. Inte heller kasta sten i glashus, för det där med interna fajter känns alltför bekant. Men kristdemokraterna har knappast varit någon vinnare i regeringen!

Om moraltalibanerna får styra så kommer partiet att marginaliseras ytterligare. Och om moralpragmatikerna får fortsätta leda partiet så kommer strömhoppen till främst Sverigedemokraterna att fortsätta alltmedan skillnaden mot de andra borgerliga partierna suddas ut. Kristdemokraterna går helt enkelt mot en sotdöd! Och det är ingen ledsen för...

Andra bloggar om: kristdemokraterna, politik, riksting, talibaner, sverigedemokraterna

Musikfest i Malexander den 4:e augusti

Created with Paul's flickrSLiDR.
Det blir en musikfest i Malexander även i år. Lördagen den 4 augusti arrangerar Henrik Tröst med vänner en minifestival invid Sommens strand.

Bildspelet är från förra årets festival som hölls en underbart ljum julikväll. På scenen står en blandning artister. Oförglömligt är Sommen Water Boys - ett gäng medelålders gubbar som vaknat till liv och bland annat sjöng "Rök över Sommen, kyrkan står i brand" fritt efter Deep Purples "Smooke on the water..."

Andra bloggar om: musik, malexander, festival, kultur, progg, östergötland

Hultsfredsfestivalens chef får sparken

Som ett brev på posten får nu chefen för Hultsfredsfestivalen sparken efter att var sjätte besökare uteblivit. Det säger Rockpartys styrelseordförande Lennart Beijer till Dagens Nyheter.

Precis som jag skrev om festivalen så gissar jag att biljettpriset är en viktig faktor för antalet besökare. Sedan måste nog festivalen bestämma sig för vilket utbud man ska ha; var man ska nischa sig. Själv gillar jag rookietanken!

Andra bloggar om: hultsfred, hultsfredsfestivalen, kultur

Och åren de gingo

Det gladde mig att jag faktiskt hade en ungdomsfinne på gång fram på ena kinden, när jag skulle hämta ut mitt nya körkort. Men samtidigt undrar jag om det hjälpte!? Tjugo års åldrande, tjugo års förfall, blir ändå påtagligt.

Med ålderns rätt så sparar jag ner på orden under sommaren, när politiken ligger i stiljte. Därmed inte sagt att jag inte engagerar mig. Domen mot Per Johansson; borgarnas avdrag för pigor; borgarnas subventionerade arbetsgivaravgifter som gynnar imperialistiska Mcdonalds utan att skapa jobb; eller borgarnas utspel på DN Debatt igår om utnämningspolitiken, där borgarna tog en socialdemokratisk tradition vidare med politiska utnämningar som ibland är riktigt pinsamma är bara något av det som andra skrivit om och som vi inte får glömma!

Även om jag vilar tangentfingrarna så är jag desto flitigare med avtryckaren. En del av mina bilder hittar ni här.

Andra bloggar om: politik, regeringen, totalt fiasko, foto, bilder

Hembygdsrådet på Källströmsgården

Oskarshamns Hembygdsråd besökte Källströmsgården i Påskallavik under kvällen. Genom Hembygdsrådet har kulturnämnden delegerat bidragsfördelningen till hembygdsföreningar direkt till föreningarna själva. Det innebär att vi träffas en gång om året och berättar vad vi har på gång och vad vi behöver pengar till. Sedan delar vi i samförstånd på pengarna som avsatts. Jag representerar Hamnmagasinets Vänner i Figeholm.

Idag hade vi att fördela fyrtiotusen kronor. Det är inte mycket pengar i jämförelse med vad som går till idrottsföreningar som i många fall drivs i företagsliknande former.

Jag har skrivit om Hembygsrådet tidigare. Just utbytet mellan föreningar ger väldigt mycket. Det här arbetssättet är också ett sätt att fördela beslutanderätten till fler och därmed öka demokratin. Det är ett slags deltagande demokrati genom att föreningslivet själva gör upp om en del av skattepengarna.


En tanke med dessa föreningsträffar är också att vi ska få visa upp oss för varandra. I Påskallavik var det Rose Hasting från Källströmsgården som tog emot och berättade om Arvid Källström och om föremålen.

Jag har aldrig egentligen tänkt på Källström som en konstnär. Hans verk har varit för konstiga för mig. På Wikipedia finns också endast en påbörjad artikel om honom. Googlar man på hans namn så är det inte Oskarshamns kommun som berättar något om honom. Högt i rankingen ligger däremot Hultsfreds kommuns information om Arvid Källström.

Rose Hasting berättade att Arvid som barn skojat med en kompis och bytte plats på styret och sadeln på kompisens cykel. Det uppskattades inte. Långt senare blev dessutom kompisen drätselkammarens ordförande i Oskarshamn och kanske det bidrog till att kommunen aldrig beställde något verk av Arvid Källström...?

Vingen på bilden är en modell som var tänkt till en stort verk som Kalmar kommun beställde. Tyvärr tog man i ett senare skede tillbaka sin beställning, vilket Källström tog hårt. Verket skulle ha suttit vid Tullhamnen utanför Länsmuseet, där det idag i stället sitter ett segel, eller vad det ska likna, på en hög pelare. (Det kan skymtas på översta bilden här.) Vingen skulle symbolisera hur utvandrarna lämnade sitt land.


Men Arvid Källströms mest kända verk är nog ändå den nakna kvinnan som ligger utmed gamla riksväg 15. Rose berättade att det varje sommar kommer turister som följt bruna skyltarna om vacker kustväg och på så vis hamnar i Påskallavik. När de får se den nakna damen minns de hur de som barn passerade henne på väg till Öland. Strax innan Påskallavik sa mammorna till barnen och böja ner huvudet i knäna...

Konstverket sattes upp intill riksvägen redan på 1950-talet. Då gick all trafik genom det lilla kustsamhället och den nakna kvinnan väckte stor uppståndelse! Avslutningsvis kan jag bara rekommendera ett besök vid Källströmsgården. På föreningens hemsida berättas mer om aktuella utställningar och gården.

Andra bloggar om: oskarshamn, hembygdsrådet, hembygd, kultur, konst, arvid källström, källströmsgården, påskallavik

Nya upptäckter på Hultsfredsfestivalen

När jag var i den åldern då man brukar gå på festival så blev det en och annan sådan. Jag var på Hultsfred första gången 1988 och sedan var jag trogen festivalen fram till 1994. Förra året fick jag en gratisbiljett. Det blev ett återfall och efter ett års abstinens så var det dags nu i helgen.


Som 30+ på festival så önskar man sig ett fyrstjärnigt hotell inne på området, och helst inga konserter efter midnatt... Eftersom det inte kunde uppfyllas så nöjde jag mig med en dag.

Trots hot om regn så fick det bli lördag - ville se mina gamla tonårsidoler Pet Shop Boys...


På eftermiddagen spelade Lisa Miskovsky. Hade ju hört namnet, men visste inga låtar... förrän hon började spela. Tre första låtarna var riktiga hits som gått på radion. Extra plus för att hon var lätt att fotografera. Hon hjälpte verkligen till när hon fick se ett objektiv!

Är man smålänning så vill man ju ha valuta för pengarna. 995 spänn för en endagsbiljett och hundra spänn för parkering kräver en upplevelse i utbyte. Men det är nog många som inte har råd. Det kändes glest.

Första åren jag besökte Hultsfred så var det inte mer än runt tolvtusen besökare. Men då var området mycket mindre. Men med det här stora området - anpassat för över 30.000 besökare så känns 23.339 väldigt lite. Hultsfredsfestivalen måste nog fundera på vilken publik man vill ha, och därmed också hur många besökare som kan förväntas. Jag tror att biljettpriset har stor betydelse.


Indiepop i Teaterladan. På klassisk indiemark spelade Neverstore och plötsligt kändes det som om jag åter var tjugo och det var 1990. Trummor, bas och gitarr står sig tillsammans med rök, rött ljus och ylande gitarrer.


Min favoritscen genom åren har alltid varit Teaterladan. Här gör sig gitarrpop allra bäst. Det blir en klang mot träpanelen som är mycket njutbar. Det blir lent i munnen på nåt sätt av rundgång och dist.

22 Pistepirkko, Dom dummaste, Psychotic Youth, Union Carbidge production, Pelle Almgren, Staffan Hellstrand, Nomads, Sisters of Mercy, Popsicle, Stonecake, Swervedriver, Die Krupps, Wedding Present, Boo Radleys, Dia Psalma, Sultans of Ping, The Auters och Verve är några som jag sett i Teaterladan under årens lopp.


Turbonegro. När jag ser sånt här så känner jag mig gammal. Iklädd en amerikansk flagga och skrikandes om att "jag blir kåt av att se er" och "är ni blöta där nere?" så stod Turbonegro på stora Hawaiiscenen och som jag upplevde det, spred dumhet och fördomar. Jag gick därifrån.


James Dean Bradfield är en gammal bekant. Jag hade inte kollat några artister i förväg, förutom Pet Shop Boys som fick avgöra valet av dag. Men jag blev glad när jag fick se att Manic Street Preachers skulle spela på stora Pampasscenen vid kvart i nio på kvällen.

Trallvänlig och vacker rockmusik i poplandskapet. Sångarens pappa lär ha varit ett stort fan av James Dean och döpte sin son efter filmstjärnan. De öppnade spelningen med fina Motorcycle Emptiness från skivan Generation Terrorist från 1992. Nina Persson från svenska Cardigans kom in och sjöng en låt tillsammans med Manic Street Preachers.

Så gick jag tillbaka till Hawaii och tittade på The Ark, mest för att de gjort en del bra låtar och man måste väl passa på att se dem. Men jag tyckte inte de var bra. Ola Salo bryter mot Jantelagen!


Fick ett tips om Roky Erickson på Atlantis. På 1960-talet hade han framgångar med psykedeliska 13th Floor Elevators, men försvann från scenen och lär ha suttit på mentalsjukhus efter ett narkotibrott.

Första gången han spelar i Sverige och jag fick bara se de två sista låtarna och insåg genast att jag gjort ett stort misstag. Underbar svängig gubbrock!


Plötsligt blir det 1986 och jag går på gymnasiet när två stelbenta britter träder fram med sina sampler och skapar hit efter hit. Jag köpte West end girls på maxisingel våren 1986 och var sen såld under tio års tid.

01.00 på Hawaii. Pet Shop Boys kliver in med en minimalistisk show där de river av hit efter hit.


Neil Tennant på sång och Chris Lowe på keybord är Pet Shop Boys. Med sig på scenen har de två körsångare och en handfull dansare som får det hela att glittra.

Just blandningen mellan exempelvis bombastiska Domino Dancing där plymerna satt som de skulle på dansarna, ner till den minimalistiska Rent är spännande. Under Rent sitter Neil ner med sidan mot publiken samtidigt som en av dansarna sitter på en stol längre in på scenen och spelar mot Neil med en slags mimik.


Två gigantiska huvuden med Neil och Chris rullas in som fond på scenen och plötsligt dyker dansarna upp klängande bakom huvudena. Svulstigheter och pompöseriet under showen ligger, liksom i Pet Shop Boys videos, på gränsen till att bli löjligt. Men så är det med mycket i livet; etiketter och traditioner som måste hållas, utan att egentligen fylla nån slags funktion. Jag ser det som show!

Jag var inte besviken när jag lämnade Hultsfred i kraftigt regn. Kameran har fått stå ut med både damm och regn, men verkar ha klarat uppgiften väl. Det blir nog Hultsfred även nästa år!

Andra bloggar om: hultsfred, hultsfredsfestivalen, pop, rock, festival, the ark, pet shop boys, lisa miskovsky, bilder, foto

Jan Hammarlund på Marxistiskt forum

Marxistiskt forum på Öland. I början av juni varje år arrangerar vänsterpartiet i Kalmar län tillsammans med föreningarna i Borgholm och Mörbylånga Marxistiskt forum på Ölands Folkhögskola i Skogsby.

Årets tema var feminisisk strategi och det var Marianne Ericsson, politiskt aktiv i Jönköping, och Ann-Margarethe Livh, oppositionsborgarråd i Stockholm, som var inbjudna att leda debatten. De är kvinnopolitiskt ansvariga i vänsterpartiet. Utgångspunkten för helgens studier var en skrift som partiet gett ut kring feministisk strategi.

Tankarna gick också till kamraterna Ingvar Johansson och Kjell E Johanson som inte längre finns med, men som för många blivit starkt förknippade med Marxistiskt forum där de deltagit i många debatter.


Trubaduren Jan Hammarlund var inbjuden för att hålla i de kulturella inslagen. Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta igår, men vid frukosten i morse så sjöng Jan några av sina sånger.

Det var första gången som jag träffade och fick höra Jan Hammarlund. Däremot har jag ju alltid sett hans namn i proggsammanhang.


Under söndagen gjorde vi en utflykt till Gråborg där vi fikade i grönskan och fortsatte samtalen. Under eftermiddagen summerades helgen och vi lyfte fram goda exempel på feministiskt arbete i praktiken. Det handlade bland annat om gratis kollektivtrafik och flexibla hållplatser. Dessutom pratades om fördelningen av tider i idrottshallar mellan killar och tjejer samt hur föreningsbidragen kan bli mer jämställda.

Den här sortens aktiviteter är viktiga inte minst för att knyta oss samman. Genom att träffas och diskutera tillsammans så stärks vår identitet och vi kan driva en starkare opposition - parlamentariskt från kommun till riksdag liksom på andra utomparlamentariska arenor.

Andra bloggar om: vänsterpartiet, politik, feminism, kollektivtrafik, idrott, progg, musik, kultur, Jan Hammarlund

Storbåtsmuseet invigt i Figeholm

För nio år sedan donerades en storbåt till Hamnmagasinets Vänner i Figeholm. Men att hitta en plats för den stora båten vållade en hel del bekymmer. Tidningsurklippet här intill är från 2002 och andas en liten dos uppgivenhet.

Ironiskt nog var både fotografen och reporten desamma idag som då för fem år sedan. Men idag fanns inget att skämmas för. Nu finns storbåten i ett alldeles eget museum i Figeholm. Jag tog som vanligt lite bilder och texten är delvis hämtad från det pressmeddelande som jag skickade ut i veckan.


Pär Stolpe från Riksutställningar är expert på allmogebåtar. Han berättade om storbåtens historia.


Sten Carlsson med en vindflöjel av konstsmide. Han har tillverkat den med storbåten som förlaga och skänkte vindflöjeln till museet vid invigningen. Den sattes genast på plats, för som av en slump så fanns ett fäste uppsatt och en stege på plats...


Märta Ahlman är syster till konstnären Sten Regnell som donerade storbåten till Hamnmagasinets Vänner 1998. Genom att lossa en knop så kunde vi ”kasta loss” och inviga storbåtsmuseet - efter nio års arbete.


Så här fint är storbåtsmuseet i Figeholm utanpå. Till höger skymtar Hamnmagasinet på andra sidan ån. Omkring 90 personer var med vid invigningen.


”Di va så gamle att di skakte me handyxa ner di höll på…. Å så ble di allti störde av folket som kom å handlede i affärn i Klintemåla. Men en vacker båt ble de te slut.” Orden yttrades av skärgårdsbor i slutet av 1800-talet och är en förklaring till varför det tog fem år att bygga den storbåt som nu kommer att visas upp i Figeholm.

– Storbåten var skärgårdens främsta fraktbåt, klinkbyggd i trä och tio meter lång, berättar Anders Berg, ordförande i Hamnmagasinets Vänner. De första seglade redan på 1600-talet. Storbåtens viktigaste uppgift var marknadsfärderna. I Västerviks norra skärgård kallades Storbåten oftast just ”Markensbåt”. Vid marknaderna kunde skärgårdsborna sälja sina produkter. För saltad strömming, torsk och ål fick de kontanter som behövdes för att köpa spannmål, mjöl, rotfrukter, garn, kläder och salt.

– Den här storbåten fanns i släkten Ahlins ägo ute på Strupö fram till 1958 då den hamnade på land, säger Anders Berg.


– 1998 blev vi erbjudna att ta emot båten och jag minns när vi var ute vid Lindnäs och tittade på den, säger Tomas Jonsson, sekreterare i Museiföreningen Hamnmagasinets Vänner.

– Vi bestämde oss för att anta donationen. Eftersom det bara finns fem båtar bevarade av den här båttypen så innebar det en stort ansvar att göra något bra av den. Vid samma tid fick vi även en lillöka och en roddsump. Dessa har sedan dess visats i Hamnmagasinet. Att ett museum har tre båtar från samma skärgårdshemman är unikt i museisammanhang!

– Gubbarna i styrelsen har lagt ner många timmar på att färdigställa båthuset nere vid strandskoningen på Vedudden där storbåten kommer att visas upp, säger Tomas Jonsson.


Hundra meter uppströms ån ligger Hamnmagasinet där Figeholms sjöfartsmuseum är inrymt. Byggnaden stod i kommunens ägo och förföll i början av 1980-talet. Hamnmagasinets Vänner bildades 1982 med målsättningen att bevara hamnmagasinet. Föreningen övertog byggnaden från kommunen med löftet att skapa ett sjöfartsmuseum.

Andra bloggar om: kultur, sjöfart, bilder, foto, storbåt, allmogebåtar, figeholm

Läge för skarpa bud i löneförhandlingen

Med gårdagens artikel om vd-lönerna i färskt minne så läser jag i Nyheterna idag att facket på Scania ska ta ställning till ett bud som ger 8 procent under två år.

Scanias vd Leif Östling kvitterade förra året ut totalt 20,6 miljoner kronor i lön och bonus från Scania, vilket motsvarar nästan femtio arbetarlöner.

Vd-lönerna har i genomsnitt ökat med över 50 procent de senaste fem åren. En arbetarlön har under samma period ökat med i snitt tre procent varje år.

Nu har facket läge att begära en löneökning som är jämförbar med chefernas! Håll gruvarbetarna som ett föredöme.
- 13 procent i år annars sätter vi oss!

Andra bloggar om: politik, kapitalism, facket, metal, scania, direktörslöner, klassklyftor, orättvisor

Vd-lönerna föder en lust att döda

Det var nog avundsjukan som gjorde att jag surnade till, när jag såg i Svenska Dagbladet att vd-lönerna steg med 13 procent förra året - samtidigt som arbetarlönerna bara steg med tre procent.

Men med eftertankens stilla krankhet så har det slagit mig att direktörerna har en del att leva upp till. Med en ordentlig lön så kan de köpa en ordentlig lyxbil som de inte behöver skämmas för när de åker på sina skrytmöten.

Märkligt att svenska arbetarlöner ska ställas mot löneläget i Ukraina, Kina eller Vitryssland. Medan svenska vd-lönerna ska jämföras med USA. Det är då jag känner lust att döda!

Andra bloggar om: klassklyftor, orättvisor, direktörslöner, kapitalism

Åkesson trollar med knäna i Mönsterås

Barn- och utbildningsnämnden i Mönsterås har hittills i år gjort ett underskott på dryga två miljoner kronor. Prognosen för helåret är i bästa fall ett minus på 4,8 miljoner kronor.

I Lärarförbundets riksomfattande undersökning Årets bästa skolkommun så hamnar Mönsterås på 231 plats av 290 kommuner. Och i Skolverkets statistik så ligger vi långt under riksgenomsnittet på de flesta områden.

Vi satsar också mindre med pengar än andra kommuner på skolan. Vi har en centermajoritet i Mönsterås som är ovillig att diskutera problemen öppet.

Nu verkar majoriteten bestämt sig för att tillföra 2,7 miljoner kronor till skolan i budgeten för 2008. Och kommunalrådet slår sig för bröstet och berättar att vi ska bli bättre än jämförbara kommuner.

Men om vi gör ett underskott på nästan fem miljoner kronor i år, så innebär ju en satsning på 2,7 miljoner kronor att vi snålar på skolan! Satsningen täcker ju inte underskottet!

Förra året var Skolverket här och gjorde en inspektion där de bland annat konstaterade att vi inte ger elever med särskilda behov det stöd som de har rätt till enligt lagen. När rektorerna nu försöker följa lagen så räcker inte pengarna.

Om några veckor börjar en ny skolchef. Hans uppgift blir att se till att rektorerna håller sin budget. Och hur kommunalrådet Roland Åkesson kan inbilla sig att skolan i Mönsterås ska bli bättre när det snålas på den, det övergår mitt förstånd.

Andra bloggar om: mönsterås, centern, skolan, skolpolitik, politik, skolverket, utbildning

Vallmon blommar på Öland

Så här fint såg det ut vid trafikplats Algutsrum idag på förmiddagen. Vallmon blommar. Nedanför syns 137:an som via bron (som ligger en bit till höger om bilden) sträcker sig över sundet till Kalmar som syns i bakgrunden. Bilden är klickbar.

Andra bloggar om: öland, bilder, foto, kalmar, kalmarsund

Svenska avundsjukan har nått Dagens Nyheter

När jag klickar mig in på Dagens Nyheters sajt för att läsa senaste nytt så möter rubriken Göran Persson får 100.000 dollar. Därunder kan man svara på frågan om han "är värd 700.000 kronor för sin miljöinsats".

Svenska Dagbladet har inte lagt någon värdering i priset, utan konstaterar att Göran Persson mottog Sofiepriset.

Och det är detta som skiljer de båda rikstäckande morgontidningarna och gör att jag föredrar borgerliga Svenska Dagbladet. SvD är objektiv på nyhetsplats, något som DN alltmer sällan visar tecken till.


Och webbfrågan på DN är liksom felställd och kommer aldrig att besvaras med "Ja". Vem kan bedöma hur mycket pengar någon är värd? Bättre hade varit att fråga om det "var rätt att ge Göran Persson priset".

Andra bloggar om: media, press, dagens nyheter, svenska dagbladet, dn, svd, politik, miljö

Nervösa hannar och meningslös skadegörelse

Inga ägg kläckta. Men att honan ligger i holken och ruvar går inte att ta miste på. Likt en pappa på BB irrar nötväckehannen nervöst omkring utanför och sjunger konstant. Då och då kikar han in genom hålet och efterhör att allt står rätt till. Det hela är väldigt romantiskt.

Rättelse 5 juni 2007:
Någon nötväcka är det inte. Det är en svartvit flugsnappare.


Otack är världens lön. Holken som jag med risk för eget liv satte upp i mars blev däremot inte långlivad. Hackspetten har varit framme och hackat hål i sidan på fågelholken. Fullständigt meningslös skadegörelse förekommer även i djurens värld.

Andra bloggar om: foto, bilder, natur, miljö, fåglar, småland

G8-länderna låter orättvisan styra världen

Nu träffas världens rikaste länder i Heligendamm vid Rostock. G8 består av Frankrike, Italien, Japan, Storbritannien, Tyskland, USA, Kanada och Ryssland där 13 procent av världens befolkning bor. Dessa äger 2/3 av världens tillgångar.

Och bevarandet av orättvisan är grunden för denna exklusiva klubb. Då är det inte konstigt att det blir uppror!

När kapitalisterna satt de demokratiska möjligheterna att påverka ur spel så återstår bara ett sätt - genom att använda våld. USA har skapat sin imperialistiska makt genom att använda våld mot svagare länder som satt sig på tvären. Genom våld och mutor!

Det våld som vi nu kan se mot poliser som är satta att vakta makthavarna är ett resultat av att imperialismens fascistiska företrädare ritar sin egen världskarta utan folklig förankring.

Det är sånt som föder uppror och revolutionslusta! Upp till kamp emot kvalen!

Andra bloggar om: g8, imperialism, kapitalism, revolution, europa, politik, världspolitik, usa, demokrati

Högskolans kammarkör sjöng för studenter

Nu i slutet av vårterminen är det alltid hektiskt. Allt ska slutföras. Till det roligaste hör körframträdandena vid högskolans olika examenshögtider med Högskolans kammarkör. Förra veckan var det Akademisk högtid i Kalmarsalen. Idag var vi tillbaka i Kalmarsalen och sjöng för sjöbefäl och därefter för lärarstudenter i domkyrkan.

Så här snygga är vi när vi ställt upp och känner på ljudet i Kalmarsalen. Idag hade vi också fått medlyssning. När vi kan höra varandra så är det mycket lättare att sjunga.


Sjöbefälen på bryggan och nere i maskinrummet har just fått sina diplom och vi har framfört våra fyra sånger. Störst succé gjorde ett roligt arrangemang på What shall we do with the drunken sailor som fick Staffan Striwe från Rederi Transatlantic att dra efter andan en extra gång när han skulle hålla tal.

Idag var det speciellt. Efter trettio år på Högskolan i Kalmar och lika många år som körledare så tog vår dirigent Monica Strömqvist avsked. Jan Snöberg på Sjöfartshögskolan hade föredömligt förberett med en blomma till Monica.


För min egen del började det hela med att jag gick fel i januari 2003. Jag skulle läsa fem poäng körsång men kursstarten var framskjuten en vecka - utan att jag visste. Men när jag kom till musikhuset den där onsdagskvällen så satt där ett gäng människor som skulle sjunga och jag trodde jag kommit rätt.

Lite misstänksam blev jag dock eftersom de hade pärmar med noter, men jag hängde på. Körledaren Monica gick runt och hälsade och småpratade med alla. När hon kom till mig sa hon att hon förstod att jag kommit fel, men att de behövde basar så det var lika bra att jag stannade kvar. Och nu tillhör jag veteranerna i kören.

Vi har framträtt i Danmark. Och på högskolans olika högtider. Och vi har haft julkonserter. Och vi har fått bra kritik tack vare Monica som drillat oss hårt ända tills hon fått den berömda körklangen från våra stämmor.


Efter att vi framträtt för sjöbefälen smet vi ut bakvägen från den pågående högtiden i Kalmarsalen för att hinna några kvarter bort till Domkyrkan invid Stortorget där vi skulle sjunga för lärarstudenter.

I Kalmarsalen är ljudet stendött och det krävs mikrofoner och högtalare och reverb för att det ska hända något. I Domkyrkan är det tvärtom. Där får vi pausera lite längre för att ljudet ska hinna klinga ut. Det behövs varken mikrofoner eller högtalare till musiken.

Som vanligt stod vi uppe på södra läktaren. Där har man bra utsikt och är ganska diskret från människorna som sitter långt nedanför i koret. Den klassiska Sommarpsalm som börjar med textraden En vänligt grönska rika dräkt har smyckat dal och ängar och därefter Svend Asmussens Oh what a day var vårt bidrag till lärarstudenterna. Sedan kunde Monica lägga ner stämgaffeln och jag vet att det inte bara är jag som kommer att sakna henne - och hon kommer att sakna oss!

Högskolans kammarkör fortsätter till hösten under ledning av Anna Brewitz. Hon har varit med ett år och hört vår klassiskt nordiska körklang. Anna är kompetent och besitter den auktoritet som krävs för att äntra uppdraget, så det blir spännande när vi träffas till hösten!

Andra bloggar om: kalmar, högskolan i kalmar, högskolans kammarkör, kör, musik, kalmarsalen, sjöbefäl, sjöfartshögskolan, domkyrkan